Bromsa

... är väl överflödigt när man väl fått upp farten. Detta blev helgens projekt:


Mönstret är från Hello Yarn

Ett skåp

... som är klart.

Äntligen

Avslutning på stickprojektet

Så var det klart då, stickprojektet. Det mesta kring genomförandet finns ju sammanställt här i bloggen om man klickar på garntekniker ute i marginalen, men jag tänkte sammanfatta, analysera och dra några slutsatser.

Genomförande
När jag väl hade ett projekt som kändes lagom stort och lagom avancerat var det bara att sätta igång. Eller var det det? Jag har lång startsträcka när jag skapar, och stickade i alla fall två provlappar med olika mönster innan jag bestämde mig för vilket jag ville ha. Jag utgick från de plektrum som finns på vår vardagsrumstapet (Matasha Marshall, plectrum), och som även var med på min mood board. Jag valde ut ett mönster (som jag berättat om tidigare här) som jag tänkte följa slaviskt. Det gick inte så bra, för att jag är alldeles för busig när jag stickar, så jag frångick mönstret, men klarade av att återkomma till det när det handlade om lite klurigare saker, som hälar, tår, mått och så vidare. På grund av att jag är så väldigt långsam i början blir det väldigt stressigt på slutet, vilket är anledningen till att det hänt väldigt mycket här på bloggen de senaste dagarna. Värt att tilläggas här kan vara att jag aldrig någonsin kommer att sticka med strumpstickor om jag inte är absolut tvungen. Att sticka med magic loop på rundsticka är underbart i jämförelse.


Resultat
Till en början var det meningen att stumporna skulle bli lite kortare, men när jag kom igång med mönsterstickningen gick det av bara farten. "Lite till, lite till, lite till" tänkte jag medan jag stickade skaft.
Jag har vacklat från och till medan jag har stickat. När jag gjorde hälarna tyckte jag att de var fruktansvärt fula, och jag stickade dit små plektrum på undersidan, vilket jag inte var nöjd med alls, men när de kom i kontext kändes de riktigt bra, och när strumporna var klara var hälarna till och med snygga! Storleken på strumporna blev lagom till mig, och de är faktiskt lika stora dessutom. Jag prickade riktigt lyckat med mönsterstickningen på foten, eftersom det hamnade så att strumporna kramar på rätt ställe för att sitta fast och inte halka omkring.

Analys
För att återkoppla till planeringen, så tycker jag att jag har uppnått syftet med detta projekt. Jag har absolut stärkts i mitt självförtroende i stickningen, samt bättre på att sticka med hjälp av olika tekniker. Jag har insett att jag klarar att både följa mönster och frångå det när jag har lust. Jag vågar lita på mig själv, och behöver inte fråga om allt jag ska göra. Jag testar till och med tekniker utan att regelmässigt läsa på. Jag testar lite i stället för att se vad som händer. Jag kan nu även rita mitt eget mönster och sticka efter det. Några slutsatser som jag kan dra efter garnprojektet är att jag borde räkna med att allt tar mycket mer tid än jag tänkt mig, och därför borde vara snabbare och effektivare i uppstartsfasen av arbetet. Det är svårt för mig att ha en tidsplan, eftersom jag hela tiden utvecklar mina idéer medan jag arbetar, och vill att det ska vara lekfullt när jag skapar. Jag behöver ha utrymme för att ändra planen, och därför behövs det alltid lite extra tid.


En insikt som kanske inte har direkt med projektet att göra, är att jag inte bör sticka tills jag somnar, för det ger merarbete dagen efter.

KLART!

Vi ses i skolan om någon halvtimme.

Närmare analys av arbetet kommer under kvällen.

150 miljarder

... trådar att fästa.

Följer tips härifrån.

Hmm

Torvantar för fötterna? Torgstrumpor? Kan det vara något?

Stickar tår för glatta livet...

Repris

Återigen började dagen med maskhål. Man kan ju fråga sig hur jag kunde lyckas med att ha BÅDE en maska för mycket OCH en för lite... Jag tror att jag lyckades åtgärda skapligt utan att behöva ta upp i alla fall. Tur att jag har mer skills med virknålen när jag stickar än när jag virkar. Nedan ses hålet där jag låtit för-mycket-maskan rinna iväg.

Bus

Jag är busig när jag stickar. Jag kan liksom bara inte låta bli...

Nöjd med skaften

...mindre nöjd med hälarna. Vi får se hur det blir. Hinner inte ta upp och göra om nu i alla fall. Jag får väl göra om dem till benvärmare sedan om de blir alltför förskräckliga. Men jag SKA lämna in ett par sockor på tisdag!

Maskhål och hältest

Slutsats efter fredagen: Man ska inte sticka tills man somnar, för då blir det konstiga fel som man måste rätta till efteråt. Jag hade för många maskor när jag satte igång igår. Jag hade lyckats plocka upp en maska mellan två maskor (helt korrekt ökning, för övrigt, synd bara att den inte skulle vara där...) Så det var bara att börja dagen med att sticka tillbaka.


Kvällen ägnades åt att titta på skiathlon och sticka en provhäl i det förskräckligt gnissliga blåa garnet. Det blev helt ok för att vara första försöket att sticka häl någonsin, tycker jag. Mitt grundmönster (som jag frångår typ hela tiden, dock) för projektet, och som då naturligtvis även denna häl kommer från är från Drops, och ska egentligen stickas i Delight, men jag använder som jag tidigare skrivit Rauma finullgarn. Jag stickade testet med strumpstickor, men övergick så snart jag kunde till min loop, eftersom jag insett att det är väldigt skönt att slippa igelkottskänslan när jag stickar. Rundsticka is the shit. Nedan en skapligt obegriplig bild av mitt hältest.

Apropå Kalla och Ferry

Virka din egen OS-mössa.
Kolla HÄR också.

Tack ANNA

Men sockorna då?

Jodå, det går framåt det också. Men idag blev det nog mest att stå och stampa på samma ställe. När jag såg att jag missat något i mitt mönster rev jag upp en bit, och insåg för sent att det var väldigt svårt att plocka upp maskor när man mönsterstickar. Summan av förmiddagens vedermödor var blott en ynka varv med grönt. Suck.

Jag har återigen reviderat min tanke om mönstret. Jag gillar mina plektrum på mycket att jag struntar i det andra mönstret, det med ringarna, och stickar bara plus och plektrum.

Jag stickar båda strumporna samtidigt, så att jag inte ska åka dit på second sock syndrome. Jag har just börjat sticka plektrum på den ena. För ANDRA gången.

Du undrar säkert

... hur det går med det fantastiska skåpet. Framåt, skulle man väl kunna säga. Än så länge bara småsabb som går att rätta till, ta i trä (HA!). Igår såg skåpet ut så här:


Som synes behövde jag åtgärda lite utstickande sinkar idag. Efter en dust med cirkelslipen hade jag både kortare sinkar - och ja, du gissade rätt - ett skåp med en stor grop i där slipen gått emot i ett svagt ögonblick. Det var mycket jobb att både få bort gropen och resten av sink-resterna. Jag limmade på min snygge-tapet på insidan av baksidan, och när jag gick hem ikväll såg skåpet ut så här:


Nu, Kent, är jag ironisk < ironi > BARA luckor och lådor kvar < \ironi >

Vad är likheten mellan...

... Charlotte Kalla och Björn Ferry? Ja, förutom att de båda två lyckats ta OS-guld i Vancouver då (äsch, petitesser).







Jo, det är förstås att de båda två har snygga VIRKADE mössor. Såg just den lilla ceremonin efter Ferrys vinst, och konstaterade att svenska truppens påklädare har betydligt roligare smak och mer fantasi än både den österrikiska (rätta mig om jag har fel) och den franska.

Visst är det en rad med smygmaskor längst ned, eller har jag alldeles missförstått?

Bild lånad från www.expressen.se

Det skulle ha varit med en bild på Björn här också, men nätet är tyvärr inte gödslat med virkmössebilder på honom. Sorry. Kommer kanske senare.

Ingen paus längre

Gårdagen ägnades åt de sista förberedelserna inför att stickningen ska komma igång på allvar. Jag gjorde ett stickfasthetstest som var fullt acceptabelt. Ett par millimeter diffade, så nog kan jag väl säga att det blev tjugosex maskor på tio centimeter. Sedan ökade jag med sex maskor (för att det skulle bli delbart med åtta), vek det hela på mitten och fortsatte med ett test av mönstret jag ritat.


Jag är nog mest nöjd med hur jag fick till plektrumen från den bruna tapeten på min mood board. Här i grönt på grönt.

En paus

Medan garnprojektet ligger till sig (det är ännu på rita-mönster-stadiet) tog jag och tränade lite virkning. Efter att ha virkat halva mössan två gånger, men insett att den fick väldigt märklig form, repat upp och börjat nästan från början igen, blev det helt ok.

Jag broderade lite på den också (eller vad det hette när man virkade kedjestygn, kan någon påminna mig?). Jag ser fram emot våren så att jag kan använda den, den är lite för luftig för att ha nu i kylan. Det är ju liksom stora virk-hål i den :D

Mönster - making it up as I go along
Garn - Drops Ice
Virknål: 8

(Tack Kristin för påminnelsen att man måste skriva upp vad man använt för material...)

En träig fredag

SINKELI dunkeli doja, hette en blå papegoja.

Mood board

I morse var det dags att sätta upp och redovisa våra mood-boardar. Jag tyckte att det var bökigt att ta med en stor och klumpig tavla från K-backa, så jag valde att pussla ihop allt i sista sekunden. Det berodde ju delvis på att jag inte hade mitt garn förrän igår också. Jag må se glad ut, men inom mig bor en stressad liten hare. 08:55 i morse:


Jag blev faktiskt ganska nöjd. 09:10:

Äntligen garn!

Igår tog jag och Linda en tur till Strikk för att botanisera lite bland garnerna, och jag hittade äntligen garner som jag kunde förlika mig med till mitt projekt. En grönbrun hög med ullgarn ska bli till ett par sockor. Jag provstickade det i går kväll och det var angenämt att jobba med. Min plan var ju att använda någorlunda närproducerat material, men det blev väldigt svårt att matcha med de kulörer jag bestämt mig för att ha på sockorna, så det fick bli Rauma finullgarn i 100% ull. Inte fullt så slitstarkt som syntetblandad ull, men det ska ju bli mys-ligga-på-soffan-och-dega-med-varma-fötter-strumpor, och huvudsaken är ju så att de är - ja just det - varma! Snyggt är det i alla fall, garnet.


Ni får gärna garva åt mig, men jag lyckades slarva bort bilen, och hittade inte tillbaka när jag skulle hem. Jag frågade en lapplisa, hon var till god hjälp. Inte hade jag blivit lappad heller :)

Tröjan som bidde ett par knästrumpor som bidde ett par sockor (Projektplanering)

Inledning
Inspirationen har flödat under uppstarten av garnkursen, och jag har kommit på flera roliga projekt som jag skulle vilja genomföra. Tyvärr är både mammas gamla 70-talsmönster på irländsk flättröja, ugglejumper och knästrumpor av supertunt garn alltför omfattande, så trots att garn har inhandlats och provstickats har alla dessa tre planer bordlagts.

Bakgrund
Tidigare har jag stickat en del, enbart enfärgat och ”rakt fram”. Inga ökningar, minskningar, mönster eller utmaningar. Jag har varit mycket osäker när jag ska prova något nytt, och inte känt att jag haft någon att fråga, Men nu under garnkursen har jag insett att jag klarar av att sticka på flera sätt, i mönster, olika garner och med olika tekniker. Jag har länge känt behov av att utöka min ”stick-vokabulär” med flera olika tekniker, inte bara aviga och räta, och rakt fram. Hälar, tår och mönster kan tyckas vara en lagom utmaning.

Frågeställning
Hur kan mitt självförtroende stärkas genom stickprojektet?
Hur kan jag utvecklas stickningsmässigt?

Syfte
Syftet med garnprojektet är att utvecklas både personligen, att stärka självförtroendet i fråga om stickning, och att kunna ta ett steg utanför bekvämlighetszonen. Detta genom att göra mer vågade mönsterval, att testa att arbeta med flera färger, och vara mindre fyrkantig i tänkandet kring stickning. Syftet är också att utvecklas stickningsmässigt med hjälp av att sticka strumpor, i synnerhet hälar och tår, samt arbeta med mer än ett garn.

Metod och material
Metoden är stickning på rundsticka, magic loop. Metoden med magic loop är ny för mig, så för att utmana mig själv har jag valt rundstcka framför strumpstickor. Materialet är yllegarn, alternativt ylle/syntetblandning, eftersom ull är ett material som håller värmen trots att det blir fuktigt, vilket är lämpligt på foten. Planen är att välja ett ullgarn från får i Sverige, vilket minskar miljöbelastningen jämfört med att använda importerade material.

Tidsplanering
Projektet planeras starta torsdag 11/2 och vara slutfört tisdag 23/2.

Redovisning
Redovisning av arbetsprocessen sker via blogg på trasselochspan.blogspot.com. Redovisning av resultat sker via inlämning av projekt den 23/2, samt respons 25/2.

Inför mood-boardande

Det är lite klurigt faktiskt. Att göra en mood board för ett projekt där man blivit inspirerad av ett nystan i en garnaffär. För att veta vad jag egentligen vill började jag gräva mig in i min Zauberball. Jag nystade upp det hela på en spjälsängssida. Jag fick hjälp:


Jag konstaterade att jag ville använda väl valda delar av Zauber och randa med svart. De blåa bitarna får vänta till en annan gång. Inspirationen får bli lite vårig sådär, blått känns mer vinter för mig. Måste leta lite våriga bilder till min mood board. Det må vara en efterkonstruktion, men något måste jag ju ha att sätta upp. När jag tänkt färdigt fick jag ta itu med resultatet av "hjälpen".

Brallorna

Jag beställde ett par vita snickarbrallor på nätet. Tänkte att jag skulle färga dem i någon schyrre kulör. I paketet som kom låg det ett par ROSA! Rosa är inte helt funkis för mig. De fick åka tvättmaskin med en pyts med gult. Nu gör det nästan ont i ögat när man tittar på dem. Det är bra tycker jag.


Jag vet att jag hade kunnat reklamera dem, men nu var ju orange en av de färger jag övervägde. Skönt. Slapp jag välja.

Virkning är nog inte...

... en av mina styrkor. Ännu i alla fall. Tydligt var att vi hade lite olika taktik för att ta oss an virkningen idag. Maurits hade mer ångest än över stickningen, Kristin hade letat på den absolut minsta viknålen som gick att åstadkomma och virkade med sytråd (JO - det stod faktiskt sytråd på förpackningen!) och jag tog tjock nål, och tjockt garn för att det skulle hända något. Det blev lite smygmaskor, en hel del fasta maskor och några stolpar. Det ska nog kunna bli en mössa så småningom.


Trots all virkning var vi inte så hungriga på lunch av förklarliga anledningar. Läk fint nu, Stefan.

Frida och limpusslet

Det skulle kunna vara titeln på en ganska spännande barnbok, men så är icke fallet. Gårdagen fylldes av mycket ångesterande över att göra plockepinn av mina brädbitar, men det är ju inget som hindrar att man kan hjälpa någon i nöd medan man grubblar. För alla som inte är insatta, har Frida låtit bli plockepinnandet till sin framsida, och gjort en hink med klotsar av sin träbit i stället. Dessa skulle från och med idag inte längre vara en hink med klotsar, så vi gav oss in i limrummet med hela högen. efter lite pusslande och planerande var vi igång, Frida, Pernilla och jag.


Någon blid på själva limmandet existerar inte, eftersom öppettiden på limmet är knapp, och vi jobbade oss blå för att hinna. Men väl i kläm såg det hela ut så här:


Efter någon timme hade Frida fått en himla härlig uppgift; att pilla bort allt lim som krupit upp mellan bitarna på framsidan. Det var inte det enklaste, eftersom Fridas design påminner lite om jättetrapporna i norra Irland.

Jag tror att det säger en del om mig som person...

... att tåget stod still på spåret i 45 minuter, men jag kom ändå i tid till kl 10, som överenskommet. Ett ypperligt tillfälle att sticka var det i alla fall. Ingen kollektivtrafik utan en stickning i väskan - skulle kunna vara mitt nya motto. Väl på plats hade jag lång startsträcka, så jag hjälpte Frida med hennes lilla limprojekt. Det tog en stund, men väl klar med det gjorde jag slag i saken och förvandlade mina fina ämnen till pinnved. Sedan var det limningsdags även för mig (och för många andra verkade det som. Det blev kvickt kö till limbänken. Nedan ses Kent i aktion. Mina små spraggar till pinnar ligger närmast kameran.


Längre än så kom jag inte med skåpet idag. Men jag trakterade cirkelsågen i alla fall. Den låter så arg på något sätt. Jag ska nog ge den en Prozak eller likvärdigt. Eller så vill den bara ha lite kärlek.

Ett par provlappar blev det förstås idag också. Här har vi en stump spetsstickning, några rutor, en fläta och lite mossa. I bakgrunden anas nästa veckas virkprojekt.

Brädhögen växer. Så även garnberget.

Dagen började och kreativiteten dog. Jag kände mig nog ändå ganska så pepp på skåpet när jag vaknade i morse, men väl på plats föll korthuset ihop. Jag ritade en stund för att samla mina tankar, och blev nog lite pepp igen. Mina fina kvistar gjorde mig både glad och ångestfylld. Som sagt, den brädan är min nemesis.


Men ett skåp behöver ju mer än en dörr. Jag vet inte riktigt den filosofiska definitionen på "skåp", men är skapligt säker på att ett skåp ska vara lite mer... hmm... tredimensionellt. Så efter lite sågande och hyvlande hade nemesis-brädan fått kompisar.


Sedan var det dags att provsticka den lille Zauber. Riktigt skönt garn att sticka med. Ganska tunt, men ändå medgörligt. På hemvägen fick han en kompis, så nu finns det material till mitt eget projekt. Efter provlapparna, förstås.


Jag kan för övrigt meddela, att om man sitter på bussen och stickar samtidigt som man lyssnar på hårdrock, så tittar folk på en som om man vore en förrymd mentalpatient. Det gäller även om man promenerar raskt mellan Frölunda Torg och Klangfärgsgatan med en kundkorg på armen.

Tjipp och hejsan.

Provlappar och hippiegarn

Jag är en liten bit på väg med provlappsproducerandet, men långt ifrån så klar som jag skulle vilja vara. Två rätstickade för montering och en ljusblå muddvariant är klara. Lite mossa och lite fläta vorje ju trevligt att ha gjort också. Sådana bubblor som Frida gjort hade ju också varit kul. Det får nog bli lite stickning på fredag, trots att jag borde lägga hela dagen på mitt skåp. Trots heldag (nåja, efter att ha bussat runt i Eklanda, och blivit besviken på K-rauta - INTE varuhuset för hela huset) på Klangfärgsgatan idag, ser jag väldigt lite ljus i skåpstunneln. Min nemesis är en bräda. Det är bara att inse det.

Vi tog oss en tur till KarMa garn idag, Frida och jag. Nu är jag mycket inspirerad att börja på stickprojektet, eftersom en Zauberball fick följa med mig hem.

Om skalor och stolar

Det slog mig plötsigt, när jag satt här i min sweatshop (där symaskin, dator och annat arbetsrelaterat står), att på mitt skrivbord står ju en sådan där liten en, en sådan som Jonas pratade om häromdagen. En sådan där liten, liten stol. Jag vill minnas att han sade att man oftast gör möbelmodeller i skala 1:7. Det stämde inte riktigt, utan 1:6 är denna stol (Det hade väl i och för sig varit lite humor om just denna stolsmodell varit i just skala 1:7, men så långt tänkte kanske inte den person som kom på idén med att sälja ministolar). Men jag insåg just varför jag med lätthet kunde relatera till de där små stolsmodellerna som han berättade om på rittekniken.

Det har ju stått en under näsan på mig länge.