Enmånadsdagen

...firades på Halmstads lasarett, eftersom en liten bacill vandrat hem från förskolan. Medan lillfisen inte gjorde annat än sov, snörvlade och åt en massa, passade jag på att sticka en bit på ett UFO som legat sen slöjdkursen slutade. Vi färgade garn på kursen i mellandagarna, och jag fick till ett petrolmelerat som passade till detta projekt. Det är vitt Lucca fino från BC-garn som fått lite färg på sig (Bilden ljuger lite, färgen blev mer grön och inte fullt så gråblå som den ser ut här.


Det fick bli en Catenary (ravelrylänk) som stickas från ände till ände med kortvarv i mitten. Kul att sticka, om än lite enformig i längden. Jag ägnade som vanligt lika mycket tid åt att sticka bakåt som att sticka framåt. FOKUS STINA!


När man piggat på sig så pass att man med glädje kräks på landstingets lakan och ser ut så här blir man utsläppt, tack och lov:

Slöstickning och julklapp

Samtidigt som jag stickade Wandering the Moor behövde jag en stickning som inte krävde för mycket av min hjärna, eftersom det var ganska klurigt att sticka spets för första gången. Det fick bli en mosstickad trekantsjal enligt samma mönster som den slätstickade delen på Wandering the Moor. Manos silk blend heter garnet. Den påvirkade kanten är Fleece artist merino.



Jag stickade en till av samma typ, efter önskan från Linkanhåll. Denna skulle ha reflexeffekt, så jag fick, efter många om och men, tag på lite reflexgarn. Detta virkade jag med i kanten, samt sydde på med tambursöm. Samma garn som den förra i den mosstickade delen, kanten är virkad med Drops merino extra fine.



Så här tjusigt lyser den när man fotar med blixt (och förhoppningsvis i en bilstrålkastare):

Wandering the Danish Moor

I slutet av sommaren började jag med mitt livs första spetsstickning. Det skulle bli en Wandering the Moor (Ravelrylänk) och efter många upptagningar och omstickningar och svordomar (och ja, jag gav upp en gång, men finaste Kristin kom och räddade mig) blev jag klar. Trodde nog inte att jag skulle gilla den så mycket, men den blev verkligen lagom mycket för min smak.



Garn: Design.club.DK Duo silke/merino. Jag köpte två härvor på semesterresan i Danmark i somras, och det är underbart mjukt, och som tur är lider det inte alltför mycket av att bli repat. Jag har en härva svart också, förslag på vad jag ska göra av den?

Ljusklara hägring

I julas var det luciafirande på förskolan, och lilla fröken E behövde något att pynta sig med.



Själva ringen är stickad i mosstickning, och ljusen är virkade i bomullsgarn. Bandet och pärlorna är från Perlehuset i Stavanger. Den är stoppad med gamla tygtrasor.

Telefonklotter och jacka för växande mage

Terminen började med klädsömnadskurs, och det passade mig bra, eftersom magen hade börjat synas och jag inte hade den minsta lust att frysa om den denna gång. Den är sydd av tjockt jeanstyg som är skapligt vindtätt, med detaljer av ett loppisörngott som inte verkade använt alls, och fodrad med en bit metervara, även den från loppis. Det blev mycket arbete med att rita om mönster, eftersom folk i allmänhet tydligen inte syr sina mammajackor, så det finns inga mönster att få tag på. Eller är det tvärtom? Det finns inga mönster, så därför syr ingen. Hmmm...



Jag sydde även en kjol som jag tänkte skulle föra tankarna till telefonklotter. Den är sydd i lappteknik, och därefter har jag maskinbroderat på blommor som jag klippt ur andra tyger. Helst hade jag velat hinna plåga den lite med klorin och stålborste, samt trycka med färg på den också, men tiden tröt. Denna är också i mammamodell (sänkt i midjan fram), eftersom vi skulle sy efter modell. Jag är den enda modell jag alltid har med mig.

Kryssolla

Jag skrev i somras om mina bandvävningsattiraljer. Jag och bästa Kristin var på brickbandsvävningskurs hemma hos Boel och jag trilskades hela helgen för att få till en kryssolla (uttalas med främre o, som i Olle). Till slut lyckades jag med en, efter många om och men.

Ett trevligt mössmönster

Jag har hittat ett trevligt mössmönster på Ravelry som heter Ear Cozies och som smiter åt riktigt bra om öronen så man slipper bli kall när det blåser. Ester fick den första, som hon här modellar iklädd pyjamas:



Jag förlängde min och gjorde den därmed lite baggy, och gjorde den runda toppen i stället (för jag ville inte se ut som en trädgårdstomte i min röda mössa):



Bebisen har också fått en, men han får nog växa till sig innan han slipper ullhjälmmössa. Hans cozies är blå och spetsig, och som de andra två stickad i ett favoritgarn; Malabrigo worsted.