Kryssolla

Jag skrev i somras om mina bandvävningsattiraljer. Jag och bästa Kristin var på brickbandsvävningskurs hemma hos Boel och jag trilskades hela helgen för att få till en kryssolla (uttalas med främre o, som i Olle). Till slut lyckades jag med en, efter många om och men.

Ostruktur och hållbarhet

Jag tar mig friheten att redovisa saker och ting i okronologisk ordning, och börjar med de saker som inte behöver någon bildbehandling eller beskärning för att vara nätmässiga.

Vi hade ett hållbar utveckling-projekt mitt i terminen ungefär. Vi skulle utgå från, och inspireras av någon av Yann Arthus-Bertrands bilder i boken Jorden sedd från ovan Min bild såg ut så här, och föreställer en flod i Equador om jag minns rätt:



Jag valde att väva i ram och göra ett smycke av återvunnet material. Väv av loppisgarn, cykelslang, presentpapper, ihoptovad ulltröja, trikåremsor och lapplådefynd:



Smycket består av krossat och slipat glas, gamla skedar, virkade ringar av sytråd, samt lite pärlor och ståltråd från min pysselstash:



Ett ganska kul projekt. Jag hade aldrig varken vävt eller arbetat med glas tidigare, så några nya erfarenheter gjorde jag.

Några färdigheter...

Några små saker har jag hunnit med att göra nu i inskolningstider. Det första är ett (eller till och med två, men det andra... hmmm... ballade ur lite, och jag virk-fribejsade lite väl mycket, så det har blivit Esters favorit) mobilfodral som består av en gammal duk, och en snutt grönprickigt tyg (på insidan). Det var enkelt att göra, ja förutom att jag gav mig f*n på att jag skulle handsy ett knapphål. Det går ju inte att göra det enkelt för sig, nejdå.


De andra två sakerna är brickvävningsattiraljer. När jag gjorde bandvävfästet kom jag till insikt om tre saker. 1) Teak är hårt att tälja i , och slöar verktygen väldigt mycket. 2) Det går alldeles utmärkt att vässa täljkniven med köksknivsskärpningsstålet. 3) Teak blir väldigt lent och fint, och lämpar sig mycket bra att göra saker som ska fungera ihop med textil när det är slipat och klart. Inga stickor där inte.


Till fästet behövs även ett ryggband, för att kunna fästa fast bandet på sig själv medan jag väver. Ett par remsor med loppistyg och ett kakelsnöre fick tjänstgöra.