Vi hade ett hållbar utveckling-projekt mitt i terminen ungefär. Vi skulle utgå från, och inspireras av någon av Yann Arthus-Bertrands bilder i boken Jorden sedd från ovan Min bild såg ut så här, och föreställer en flod i Equador om jag minns rätt:
Jag valde att väva i ram och göra ett smycke av återvunnet material. Väv av loppisgarn, cykelslang, presentpapper, ihoptovad ulltröja, trikåremsor och lapplådefynd:
Smycket består av krossat och slipat glas, gamla skedar, virkade ringar av sytråd, samt lite pärlor och ståltråd från min pysselstash:
Ett ganska kul projekt. Jag hade aldrig varken vävt eller arbetat med glas tidigare, så några nya erfarenheter gjorde jag.
Fantastiskt!! Verkligen. Både väven och halsbandet.
SvaraRaderaFår jag fråga bara, glaset, slipade du det för hand? För jag har väldigt mycket trasigt glas här hemma som jag har haft tankar på att använda. Har bara varit lite osäker på hur man ska slipa det.. Smärgelduk?
Jo, smärgelduk funkar säkert, men jag använde metallslipmaskinen på skolan. Det var inte helt enkelt, dock. Och ta för allt i världen inte duralexglas, för det verkar som att det byggs upp spänningar när det går sönder, och sedan när man slipar det blir det helt opålitligt och får för sig att spricka typ flera timmar efter att man slipat klart. Inget kul att ställa sig och slipa om kanterna. Eller för all del plocka isär smycket för att byta ut trasiga delar...
SvaraRaderaMen har du mycket tid blir säkert resultatet bättre med smärgelduk, det blir ju inte lika varmt, och därmed inte samma spänningar på grund av det.
Ahh, okej.. Det låter sådär skoj att det lever sitt egna liv.
SvaraRaderaJomen nån gång har jag säkert all tid i världen att sitta med min smärgelduk. Typ sådär som folk sitter på en stubbe och täljer mitt i skogen. Nån gång...
:)