Pssst

Jag tävlar.

Några färdigheter...

Några små saker har jag hunnit med att göra nu i inskolningstider. Det första är ett (eller till och med två, men det andra... hmmm... ballade ur lite, och jag virk-fribejsade lite väl mycket, så det har blivit Esters favorit) mobilfodral som består av en gammal duk, och en snutt grönprickigt tyg (på insidan). Det var enkelt att göra, ja förutom att jag gav mig f*n på att jag skulle handsy ett knapphål. Det går ju inte att göra det enkelt för sig, nejdå.


De andra två sakerna är brickvävningsattiraljer. När jag gjorde bandvävfästet kom jag till insikt om tre saker. 1) Teak är hårt att tälja i , och slöar verktygen väldigt mycket. 2) Det går alldeles utmärkt att vässa täljkniven med köksknivsskärpningsstålet. 3) Teak blir väldigt lent och fint, och lämpar sig mycket bra att göra saker som ska fungera ihop med textil när det är slipat och klart. Inga stickor där inte.


Till fästet behövs även ett ryggband, för att kunna fästa fast bandet på sig själv medan jag väver. Ett par remsor med loppistyg och ett kakelsnöre fick tjänstgöra.

En kasse

...till för att bära smutskläder och blöjor fram och tillbaka till förskolan. Den är sydd enligt Knåpmoderns mönster, men det tog inte bara en timme för mig att sy den (vilket Knåpmodern fixade det på), snarare tre. Den skulle ju ångest-kantas med band också. Jag gillar i alla fall min tyg-kombo.

Slutbyggt för denna gång

Idag var det redovisning på de individuella projekten. Jag kom ju en bra bit på väg, men inte riktigt ända fram. Redovisningen gick skapligt. Jag hade väldigt mycket att säga, eftersom huset har så många moment att berätta om, men kände att jag missade att berätta om en del saker. Taket till exempel, med kampen mot det rostfria stålet, och alla popnitarna, och hur man gör när man böjer masonit. Men, men... Det som sagts är sagt, och resten glömt.


Jag tror att detta är ett evighetsprojekt. Jag blir nog aldrig klar. När jag stod i trähandeln igår och skulle välja en siffra att sätta på huset, som ett gatnummer liksom, valde jag en åtta. Jag tycker att åttor är snygga, helt enkelt. Det slog mig sedan att åttan är en symbol för evighet. Det var ju förbaskat passande. De enda skillnaderna sedan förra inlägget är att allt sitter fast, stenar och ryor sitter, och taket är fastsytt hjälpligt. Fiskelinan tog slut när jag sydde, och Järnia hade fullkomligt tomt på fiskelinehyllan, så det får bli fastsytt färdigt när det kommit hem hit till mig. Badrummet har fått vitt kakel som jag använt vinkelslip för att skära till. Det var väldigt roligt att köra vinkelslip, handskar rekommenderas dock till alla som ska prova att skära kakel, emaljflisor i hög hastighet gör ont på knogarna.

Jag har också hängt på de väggar som jag tillverkade igår. Det ska bli väggar på framsidan också, men det får vänta. Tänkte att det skulle få bli lite fönster och maskinbroderi på dem också. Baksideväggarna är ju helvita, eftersom insidan skulle bli fina fondväggar.

Ljuset i tunneln

Ja, det berömda ljuset börjar synas borta vid horisonten. Jag har idag strukit huset med ett till lager färg efter att ha slipat bort de rinningar som blev efter förra lagret. Jag hade bättre penslar idag, med lite kortare borst. Det var lättare att kontrollera var färgen hamnar på det sättet. Jag har också arbetat med limpistolen för att sätta fast golven. Det gick riktigt bra, faktiskt. Jag brände mig bara på limmet en handfull gånger ;)

Här har jag också skruvat fast innertaket. Yttertaket sitter fortfarande löst i väntan på att jag ska ha med mig fiskelina i morgon och sy fast det i den bruna trikån. Yttertaket har idag blivit mer stabilt genom att jag har nitat det för att det inte skulle vara vasst och se ut som en bälta. Jag har även borrat mellan 15 och 20 hål att använda då jag ska sy fast det i morgon.Jag har även lagt dit ryan och de stenar som ska sättas på plats i morgon för att man ska få en känsla för hur det färdiga resultatet kommer att bli.


Jag har börjat med väggarna ikväll. Detta ska bli insidan.

Dokumentation

Individuellt projekt LSL110
Kristina Erlandsson
Handledare Petra Orrbeck

Ett inte helt ordinärt dockhus

Inledning
Efter att ha ojat mig inför en kurskamrat över att hon kommit på ett så bra projekt, och jag alldeles saknade inspiration, frågade hon om inte min ettåring inte skulle kunna bli glad för ett dockhus någon gång i framtiden. Hon föreslog något med massor av tinnar och torn, och jag funderade på saken. Problemet med ett dockhus är att det traditionellt är tillverkat av enbart hårda saker, till exempel trä. Jag är ju aktivt ute efter ett blandslöjdsprojekt. Det gäller alltså att utveckla dockhusidén för att passa i detta. Dessutom är ju inte det där med tinnar och torn riktigt min grej, så jag omarbetade idén för att den skulle fylla mina krav på utseende.

Enligt min kunskapsprofil har jag betydligt mindre kunskap inom trädelen än inom textildelen, och har därför bestämt mig för ett till övervägande del hårt projekt. Mitt mål är dock att i så många aspekter som möjligt se slöjd som ett ämne, och kommer även att arbeta med de mjuka materialen.

Bakgrund
Bakgrunden till denna typ av projekt ligger i mitt intresse för funkis- och nyfunkisarkitektur. Jag har inför projektet inspirerats av litteratur och webbsidor med många bilder på funkis- och nyfunkishus. Enligt Ingrid Sommar, författaren till funkis, stilen som byggde sverige, är funkis en älskad inriktning inom arkitektur, just i Sverige. Sommar visar ett antal funkisarkitektritade svenska hus, från småhus i villakvarter till större offentliga miljöer. Arkitektur i Sverige 2000-2005 av Claes Caldenby, Olof Hultin, Ola Nylander och Mathilda Stannow, är också den en uppräkning av hus i Sverige, men denna behandlar till stor del hus i nyfunkisstil, även här både mindre hus och offentliga byggnader.

Jag har också tittat i böcker som handlar om att restaurera gamla möbler och göra om gamla saker till nya. Jag har läst i Gamla möbler får nytt liv av Anne Cathrine Hagen för att ta reda på hur man lagar fanérskador och tar bort gammalt lack från möbler. Jag har inspirerats av med nya ögon av Lisa O. Malm och Jonathan Malm, som handlar om hur man gör om gamla saker till nya. Den var intressant att läsa, trots att de saker de gör om i boken ligger ganska långt från mitt projekt.

Jag har även läst böcker om hur man snickrar leksaker. Jag har tyvärr inte hittat några böcker som behandlar barnsäkert tillverkande av leksaker, men Snickra till barnen av Hans Mårtensson gav mig idéer om hur jag kunde sätta samman delar för god stabilitet.

Litteratur om den typen av dockhus som jag bygger, med mer moderna former är inte så vanligt, utan oftast handlar böckerna om tittskåp med historiska miljöer, Till exempel Lena Lidbecks och Stefan Nilssons Dockskåp, en värld i miniatyr, där författaren tar upp dockskåpets historia från 1600-talet och framåt. Lidbeck och Nilsson tar upp vilken roll dockskåpet har haft under olika tidsperioder, och berättar om hantverket bakom miniatyrtillverkning. Väldigt lite utrymme ges till moderna formgivna miniatyrer, dock. Dockskåpsboken av Vivienne Boulton ger tips om hur man bygger dockskåpsmöbler och inreder dockrum. Den ger förslag på verktyg och material som kan vara lämpliga när man gör miniayrer, till exempel skalpell, silkespapper, tygbitar och kurvmallar. Den dockskåpsinriktade bok som gett mig mest inspiration är dock Jean Nesbitts The MODERN Doll,s House, som går igenom att antal dockhus med början på 1920-talsinspirerade hus och framåt. Främst har jag tittat på den del som handlar om art deco, vilket var det som låg närmast mitt eget projekt.

Syfte
Syftet med projektet är att, genom att inspireras av arkitektur och bygga ett okonventionellt dockhus, lära mig mer om återbruk och hållbar utveckling, barnsäkra konstruktioner, samt hur material kan kombineras till en och samma produkt.

Frågeställningar
Vad kan användas för att bygga ett dockhus med tanke på hållbar utveckling och återbruk?
Vilka material kan användas för att projektet ska bli slöjd – inte träslöjd?
Hur kan arkitektur användas för att inspirera i ett slöjdprojekt?
Hur gör man för att bygga barnsäkert?

Metod
Metoden för att uppnå syftet är att börja med att läsa och inspireras av litteratur om arkitektur, dockhusbygge, leksakssnickeri och återbruk, samtidigt som jag börjar söka material till projektet. Jag kommer att skissa upp huset på olika sätt, både två- och tredimensionellt. Materialet till huset ska i huvudsak redan finnas i min ägo, alternativt inhandlas på loppisar eller välgörenhetsförsäljning. Därefter ska materialet sammansättas på lämpligt sätt. Jag kommer att arbeta med någon gammal möbel, och prova att bygga om den, och då försöka att använda så mycket som möjligt av det befintliga materialet i möbeln. Jag kommer att ytbehandla det färdiga huset med någon typ av färg, samt lägga in golv i rummen på dockhuset. Jag kommer att prova på att maskinbrodera i lite olika tjocklekar på material för att se vad som kan utgöra lämpliga väggar. Det huvudsakliga målet är att uppnå god passform och stabilitet. Förhoppningsvis kommer jag att hinna testa att göra några miniatyrmöbler på slutet.

Genomförande
Se här: Sökning på individuellt projekt

Resultat
Resultatet av arbetet är ett dockhus byggt av en gammal byrå. Sidoväggarna och underredet av byrån har fått vara kvar med viss modofikation. Jag har sågat ur på sidorna för att väggarna inte ska nå ända fram till kanten på underredet. Toppskivan på byrån har fått bli bottenplatta till huset, och mittväggen består av ihoplimmade låtfronter. Takbågarna har också sågats ut en lådfront. Golv och tak i rummen har byggts av skivmaterial från lådbottnar och smala ribbor av sågade lådsidor.

Huset är målat med häftgrund för slitstyrka och färgfäste, därefter struken med snickerifärg. Golven är nästan helt klara, och består av en gammal klickgolvsplatta på verandan, fanerbitar i sovrummet, en fådd teakbräda från svärfar som kommer från ett konkurslager från början, och i köket ligger röd mosaik som jag hittade i en låda hemma.

Taket är byggt av masonitskivan som satt på baksidan av byrån, klädd med en gammal bastmatta, och kantad med tjock syntettrikå, båda loppisfynd. Ovanpå taket ska det sitta rostfri plåt och nysilverbrickor som klippts ut ut serveringsfat, även dessa hittade på loppis.

Det som tyvärr inte hanns med innan denna redovisning är fastsättning av taket, målning av vit, matt väggfärg i alla rum, väggarna av textil, monteringen av gräsmatteryan, samt stenbeläggning i husets trädgård och skruvar för att sätta fast väggarnas magneter. Förhoppningsvis finns dessa monterade innan visning av huset. Dessutom tänkte jag sätta ett verandatak uppepå huset, men det får bli ett senare projekt, så verandataket hamnar utanför denna redovisning.

Analys
Det har varit ett intressant arbete, att använda gamla saker för att skapa något nytt. Det byggmaterial som använts i projektet har helt och hållet hämtats från den gamla byrå som jag införskaffat på loppis. Jag har lagt till en del bitar, men även det som tillförts byrån har varit loppisfynd. Det enda nya som använts är färgen, skruvarna, stenbeläggningen och magneterna som håller fast väggarna (det krävdes extra starka för att kunna hålla väggarna uppe). Det som använts förutom trä och skivmaterial från byrån, är bastmatta, tygstuvar, serveringsfat, garn, fanérbitar och en teakplanka som jag fått och gammalt kakel som jag hade i förrådet hemma. Jag vill hävda att detta är ett lyckat återbruksprojekt på det sättet. Att tänka hållbart och att använda återbruk är användbart i skolan, eftersom det både fungerar bra ekonomiskt och är ett av de mål vi har att sträva mot. Att återbruka trä har dessutom den finessen ätt det inte riskerar att slå sig, eftersom det är sågat och torrt sedan länge.

Jag har haft det svårt att tidsmässigt hinna med att göra det till ett slöjdprojekt. Jag hade gärna hunnit med att göra flera och mer avancerade textila delar till huset. Nu blev det ryavirkad gräsmatta och sydda ytterväggar. Dock kommer jag att vidareutveckla huset efter kursen så att det får väggar runt om och möbler inuti. Slöjd är långsamt, det har jag blivit varse under detta projekt. Kanske behöver man inte bli helt färdig på en gång. Eleverna kanske har – precis som jag – behållning av att ha flera handarbetsprojekt löpande parallellt, och något att bryta av med när det stora projektet känns tungt. Dockhuset känns som om det skulle kunna vara ett evighetsprojekt att arbeta med. Det finns säkert elever som trivs med det arbetssättet också .

Arkitektur kan absolut användas som inspiration i slöjdprojekt, precis som konstnärer eller naturen kan användas som inspiration. Det beror ju helt på vilket projekt man vill genomföra. Att studera arkitektur som inspiration kan ge eleverna insikt i hur former fungerar mot varandra, och kanske finna idéer till vitt skilda slöjdprojekt både inom den mjuka och den hårda slöjden. I slöjdämnet i skolan tror jag att eleverna kan ha behållning av att träna på att titta på former, för att sedan kunna införliva dem i sina egna projekt, och kanske till och med att man samarbetar med bilden och historian för att diskutera konst och arkitektur ur olika synvinklar.

Att bygga barnsäkert var absolut en utmaning. Det var många frågor som behövde besvaras; Hur gör man så att man inte skär sig på rostfritt stål? Behöver jag runda alla hörn? Hur gör jag huset stadigt? Barnsäkert byggande handlar till stor del om att bygga stabilt och se till att ingen kan skada sig på det byggda. Detta är egentligen allmängiltigt för allt man skapar. Det ska vara användbart och det ska inte finnas någon risk att det går sönder eller att någon kan göra sig illa. I skolan finns det nytta med att träna på detta. Det är ofta eleverna slarvar och säger att ”det ska vara så, jag är färdig nu”, trots att det finns risker med kuddar som läcker vadd och skruvar som sticker ut på farliga ställen. Att anlägga perspektivet att små barn ska kunna använda föremålet utan någon risk är nyttigt för eleverna.

Det har varit givande för mig att inte ha någon självklar plan att utgå från när jag arbetat med dockhuset. Jag har arbetat med två- och tredimensionella ritningar och modeller. I skolan upplever jag att man använder väldigt lite modeller. Även om det är svårt att framställa exakta modeller i wellpapp och papper, får man ett hum om former och proportioner när man arbetar tredimensionellt. Att sedan låta materialet styra hur det kommer att se ut i slutänden var intressant. Jag hade från början bestämt mig för att inte använda nya material, utan att utgå från byråmaterialet, både begränsade mig, och gav mig idéer som jag förmodligen inte fått om jag ställt mig och gjort limträskivor och byggt av. Taket är en av de saker som växt fram efter hand, och som från början var ett helt plåttak, men som blivit till ett masonittak klätt med bast på insidan och gamla serveringsbrickor på utsidan, och kantat med gammal trikå.

Litteraturlista

Boulton, V. (1994). Dockskåpsboken, Göteborg: Forum.

Caldenby, C. & Hultin, O. & Nylander, O. & Stannow, M. (2005). Arkitektur i Sverige 2000-2005. Stockholm: Arkitektur Förlag AB.

Hagen, A. (2006). Gamla möbler får nytt liv. Sundbyberg: Semic.

Lidbeck, L. & Nilsson, S. (1991). Dockskåpsboken, en värld i miniatyr. Stockholm: Berghs förlag.

Malm, O. & Malm, J. (2008). med nya ögon. Skara: Västergötlands museums förlag.

Mårtensson, H. (1994). Snickra till barnen. Västerås: Ica Förlaget AB.

Nesbitt J. (2004). The MODERN Doll's House. East Sussex: Stamford Press.

Sommar, I. (2006). funkis, stilen som byggde sverige. Stockholm: Forum.

Golvläggare, jajjamen!

När färgen torkat så pass att den gick att röra vid utan att kladda (den har annars 12 timmars torktid innan man kan måla över den) började jag med golven. Mosaiken var inte så svår att klippa till, och samma sak med akaciaträt som skulle ligga uppe på terassen. Sedan börjar då det svåra. För att kakla i badrummer med det jag har, behöver jag skära kakel, så det får vänta lite. I stället tog jag de små furufanerbitarna som jag fått av Kristin, och sågade till skapligt lika stora bitar, tvingade ihop till en bunt, och slipade kanterna tills de var så gott som identiska. jag tog sedan en spillbit som jag hade kvar från golv-och-tak-tillverkningen, och puslade ihop fanérbitarna till ett parkettgolv.

Därefter limmade jag dem på plats på skivan, sågade bort det som stack ut av fanérbitarna, och slipade golvet med sandpapper.

Därefter som familjen på besök. De hade varit i Linköping hos svärföräldrarna och fått med sig en gammal teakplanka som låg i svärfars virkesförråd. Jag började genast omsätta denna planka i en tjusig teakparkett i vardagsrummet på huset.

Andra strykningen

Gårdagen började med att jag strök huset med ett lager snickerifärg ovanpå häftgrunden. jag trodde att den skulle vara enklare att måla med än den första färgen, men ack vad jag bedrog mig. även denna färg var ganska seg, och jag följde instruktionen, och lade på flödigt med färg. Problemet var ju att färgen rann när jag kommit runt hörnet, och inte stirrade på den längre (mycket busig färg, ja) så det blev tydliga rinningar på de släta ytorna, och gärna små färgbubblor i hörn och vinklar. Jag får helt enkelt slipa lite och lägga på ett till lager färg, trots att jag hade hoppats att det skulle räcka med ett lager grund och ett lager snickerifärj. Aja, det blir ju ordentligt gjort i alla fall. Någon taklagsfest verkar det ju inte bli idag i alla fall.

Takkant och taktving

Idag hade jag sytt en kant att sätta över - den inte så tjusiga - gaffakanten jag gjorde igår. Jag hittade något som skulle kunna kallas pansartrikå på loppis, vilket påminner väldigt mycket om materialet i de byxor min farmor använde. Syntetiskt, tjockt och, mellan mina händer, ganska obehagligt. Det är dock lagom töjbart, och lite glansigt, så det kan passa utmärkt på ett hus. Jag sydde en kanal me ett kakeldistanssnöre i, i båda kanter av en stor rundel av tyg, som jag sedan satte på kanten och drog åt. Det såg bra ut så länge taket låg platt, men när jag började testa att böja det, ville gärna kanten på tyget puta ut. Jag får fundera på någon lösning på det problemet till i morgon.

Jag tvingade också ihop mina takplåtar och började märka ut hur de ska nitas ihop. I morgon ska det borras och nitas!

Klara, färdiga, MÅLA

Idag var det alltså dags att börja ytbehandla huset. Eftersom det är funkisinspirerat ska det naturligtvis bli vitt. Jag har varit i färgaffären och köpt häftgrund för att få fägen att fästa ordentligt i trät. Det var en ganska tråkig färg att måla med, den var seg och tjock och ville inte riktigt samma saker som jag. Hoppas att snickerifärgen som jag ska stryka nästa lager med är trevligare att arbeta med. Så här såg huset ut innan jag satte igång idag.

Så här såg det ut när jag målat alla vinklar och vrår, vilket var måååånga. När jag trodde att jag var klar med ett utrymma, gick jag runt huset och hittade hela tiden nya skrymslen och baksidor som jag missat.

Bast och gaffa

Masonit, vilket är det material jag valt till taket, är ju inte så himla snyggt i sig, men går ganska bra att böja. För att det ska bli ett fint tak valde jag att limma dit en bit av en gammal bastmatta på det som kommer att bli insidan av taket. Jag limmade först fast masoniten på mattan, och klippte sedan bort det överflödiga materialet. Då hände det jag misstänkte skulle hända. bastmattan fransade sig.

Efter en promenad till närmsta öppna järnhandel hade jag en fin rulle med brun(!) gaffatejp, som jag använde för att säkra bastkanten mot masoniten.

Så här ser det ut när taket ligger löst på plats på huset.

Lappa och laga

När man bygger ett dockhus av en gammal byrå, är det inte alltid så att materialet har exakt de egenskaper som man önskat vad gäller längder och kvalisorter. Ett par lagningar fick jag göra igår för att förbereda huset för målning och tak. Den första var att limma dit ett hörn som flög iväg i hög fart när jag skulle montera fast takbågarna. Många tvingar blir det är det är märkliga vinklar att limma i.

Sedan var det dags att ta hand om ett hål där materialet inte riktigt räckt till när jag gjorde ytterväggar.

Jag tog en liten träbit som jag sågade till till lagom stor storlek. På med lite lim och en tving, och vänta en stund.

Det är tur att det ska målas...

Gräsmatterya och tovningsexperiment

Jag har nu virkat klart gräsmatteryan till dockhusets trädgård. Jag tyckte att den blev lite elastisk och sladdrig, så jag avslutade det hela med att virka runt kanten, så blev den lite stabilare.

Tanken är att jag ska tova ihop den för lite bättre hållbarhet, men för att testa hur det går, eftersom jag har använt lintråd också, och för att kontrollera hur mycket, och hur fort den krymper när jag bearbetar den, virkade jag en liten rya-provlapp som jag virkade runt om. precis som jag gjort med den riktiga gräsmatteryan.
Sedan klippte jag upp halva ryan för att se om den beter sig annorlunda när den är uppklippt än när öglorna är kvar.
Sedan tovade jag den, men inte så länge. Krympmånen på gräsmattan är inte jättestor, och jag vill inte att det ska bli alltför filtigt, utan bara att den ska kännas lite mer stabil. Här ligger provlappen och torkar i väntan på klippning.

Fiskfjäll

Jag grubblade tak hela dagen igår. Serveringsfat av typen ovan har klippts till ovaler för att kunna bilda ett mönster på dockhustaket. När de är nyklippta är de docj väldigt vassa, och man skär sig väldigt lätt på utstickande grader. Efter att ha provat min ide att bocka in kanterna på plåtarna var jag ganska trött på alltihop. Nej, det går INTE att bocka runda former i rostfritt stål för hand. Efter att ha pratat med bättre vetande människor och konstaterat att det är som att dunka huvudet i väggen, och att man får hamra i minst 57 år för att bocka, började jag slipa kanten på plåtarna med slipmaskinen, och därefter putsa av dem med smärjelduk för att de ska bli mjuka och möjliga att ta i, och främst av allt - inte vara farliga när man leker med huset. Sedan pusslade jag, och funderade vidare på vinklar, välvning, sågning, lekbarhet och kantutseende.

När man undrar om man gjort något alls.

Jag är inte så förtjust i sådana dagar då jag slitit hela dagen, men det inte syns att jag arbetat om man inte tittar riktigt, riktigt noga. Idag var en sådan dag. Idag får ni inga bilder, för det syns inte att det hänt något.

Jag började med att slipa huset för att få bort alla små utstickande kanter. När jag monterat bottenplatta och sidoväggar har jag inte varit jättenoga med passformen, utan gärna haft lite extra för att det ska räcka till. Det tog ett par timmar att slipa bort det "extra". Sedan började jag grubbla på taket, och klippte till ett par extra serveringsfat som jag varit och köpt på kupan, eftersom det inte riktigt räckte med de jag hade. Jag klippte ut ett tak av tjockt papper och började testa formen och hur mycket som skulle tas bort av sidoväggen och hörnpelaren (för de som minns min pappmodell som jag visade här för längesedan, och även pappersmodellen från igår, vet att taket ska luta ganska kraftigt) för att det skulle bli fin rundning på taket. När jag velat länge och väl, samt kapat till och monterat en kort pelare upp från mittenväggen, sågade jag ut takformen ur den masonit som satt på baksidan av byrån. Jag provböjde den lite och konstaterade att den var hård som attan. Jag spände ihop den med ett par limknektar, stänkte och beströk den med lite vatten, och lämnade den att torka.

Under tiden masoniten torkade spacklade jag springor och fulgrejor på huset med snickerispackel, och när jag var skapligt nöjd med det plockade jag loss masoniten. Den hade böjt sig, men bara lite, så vi får se vad jag hittar på i morgon, om jag förlitar mig på att kunna skruva i ordning formen, eller om jag fortsätter med mina böjexperiment. Mycket att grubbla på nu.

Jag hade kunnat använda bilderna från i förrgår till detta inlägg. Står och stampar.

Takfunderingar

Då och då behöver jag vara hemma en dag för att ta hand om dottern, Ester, eftersom hennes pappa behöver jobba. Idag var en sådan dag. Då ester tar middagslur kan jag jobba lite på projektet. Idag vek jag en liten modell för att kunna fundera igenom dockhustakets upphängning. Jag började med att skissa upp hur jag tänkte mig att rummet som taket ska sitta på ser ut när man plattar ut det.

Detta viker jag ihop hjälpligt och ritar upp hur jag grovt tänker mig att taket ska formas.

Sedan monterade jag ihop rum och tak, och konstaterar att fackverks-tak-tanken blir lite svår, eftersom det är så många knäppa vinklar på rummet. Å andra sidan finns det fanska många bra fästpunkter på mitt husskelett, så jag tror att det kan räcka med att jag böjer den skiva som ska bli tak, och fäster i fem punkter. Jag får prova i morgon.

I morgon ska jag även ta itu med denna tanke.

Plockepinnvåningar

I morse när jag kom till skolan hade jag ett mål. Jag började med våningsplanen i huset i lördags, och jag ville väldigt gärna bli klar med dem idag. Utsikterna var inte jättegoda, dock. Allt jag gör i trä tar extremt lång tid, och jag förväntade mig att allt skulle strula, eftersom jag börjar känna att tiden är knapp. Det jag gjorde i lördags var att såga upp tre av de sidor som satt i byråns lådor, och göra två våningsplansramar efter en mall av rummets form, och sågar ut två våningsplan av den plywood som fanns i lådbottnarna. Jag hann skruva fast en ram i en skiva, ooch sedan var jag tvungen att sticka hem till tvättiden. Det andra fyrkantiga våningsplanet blev kvar, men det hade i alla fall en form:

Så när jag kom i morse kändes det lite tröstlöst:

De fyrkantiga våningsplanen var dock en barnlek i jämförelse med den kringelikrokiga formen på det andra våningsplanet. Dagen gick åt att såga vinklar (efter att ha bråkat med skolans gersåg, hittade jag världens minsta såglåda med tillhörande ryggsåg på lokala trähandeln, tyvärr ingen bild på det idag) och att glo på den lilla bubblan i vattenpasset föt att allt skulle hamna på rätt ställen. Tyvärr gick det inte hela vägen. Lagom till att jag började se ljuset i plockepinntunneln (ja, för många småbitar har det blivit idag) och jag skulle få packa ihop och åka hem, gick det åt fanders. Sista skruven sket sig. Efter att ha kämpat som en tok för att ens lyckas skruva i den (kanske just därför) plockade jag bort alla hundrafemtioelva tvingarna som höll ihop det hela, och inser att det är hur snett som helst. Synligt snett. På grund av min kamp hade inte skruven någon stjärna längre.

Jag fick ta till det gamla hojmekartricket och fila ett spår i skruvskallen för att komma åt med en mejsel, och till slut kom den ut och kunde ersättas av en ny på rätt ställe, och slutligen blev det rakt, och jag fick åka hem. Hurra!

Jag virkar rya

Det blir en gräsmatta. Det syns väl tydligt, eller hur?

Två dagar

och detta har hänt.
Igår: Sågasågasåga

Jag har sågat till väggarna, och plockat bort en hel del på baksidorna för att de ska passa. Toppskivan med tillhörande ramverk är också tillsågad för att vara lika stor som underredet. Jag har sågat ur för att botten ska få plats, eftersom väggarna redan sitter fast i underredet, och satt ihop det hjälpligt med tvingar. Jag har också gjort en limträskiva av lådfronterna som ska utgöra mittenväggen i huset. De smala träpinnarna som ligger i förgrunden visar ungefär hur formen så skelettet ska bli sedan.

Idag: Skruvaskruvaskruva

Jag har helt enkelt fixat passform och skruvat ihop det jag sågade till igår.

Jag glömde ju säga

att jag har slipat bort all lacken också.

En liten skada

Eller den syntes rätt så rejält, så man kan nog kalla skadan stor. Laga den behövde jag göra i alla fall. Som vanligt hade jag så bråttom att komma igång att jag glömde fota den som den såg ut från början, men så här såg den ut när den var renskuren:



Jag täljde till en liten bit som kunde tänkas passa:



Perfekt!



Klart för slipning:

Byrån

Nu när jag har en studieplan behöver jag inte skämmas över att jag börjar ösa upp bilder på mitt redan påbörjade projekt. Jag har alltså en byrå som ska bli ett dockhus.



Den består mest av träribbor och skivmaterial. Jag kallar träslaget "färdigslagen byrå" någon som visste bättre än jag hävdar att det är fururibbor och björkplywood. Egentligen spelar det ingen större roll vilket träslag det är, eftersom det, oavsett träslag, ska användas i projektet, och dessutom målas.



Jag satte i alla fall igång, första uppdraget var att våga plocka isär den och såga lite.