När man undrar om man gjort något alls.

Jag är inte så förtjust i sådana dagar då jag slitit hela dagen, men det inte syns att jag arbetat om man inte tittar riktigt, riktigt noga. Idag var en sådan dag. Idag får ni inga bilder, för det syns inte att det hänt något.

Jag började med att slipa huset för att få bort alla små utstickande kanter. När jag monterat bottenplatta och sidoväggar har jag inte varit jättenoga med passformen, utan gärna haft lite extra för att det ska räcka till. Det tog ett par timmar att slipa bort det "extra". Sedan började jag grubbla på taket, och klippte till ett par extra serveringsfat som jag varit och köpt på kupan, eftersom det inte riktigt räckte med de jag hade. Jag klippte ut ett tak av tjockt papper och började testa formen och hur mycket som skulle tas bort av sidoväggen och hörnpelaren (för de som minns min pappmodell som jag visade här för längesedan, och även pappersmodellen från igår, vet att taket ska luta ganska kraftigt) för att det skulle bli fin rundning på taket. När jag velat länge och väl, samt kapat till och monterat en kort pelare upp från mittenväggen, sågade jag ut takformen ur den masonit som satt på baksidan av byrån. Jag provböjde den lite och konstaterade att den var hård som attan. Jag spände ihop den med ett par limknektar, stänkte och beströk den med lite vatten, och lämnade den att torka.

Under tiden masoniten torkade spacklade jag springor och fulgrejor på huset med snickerispackel, och när jag var skapligt nöjd med det plockade jag loss masoniten. Den hade böjt sig, men bara lite, så vi får se vad jag hittar på i morgon, om jag förlitar mig på att kunna skruva i ordning formen, eller om jag fortsätter med mina böjexperiment. Mycket att grubbla på nu.

Jag hade kunnat använda bilderna från i förrgår till detta inlägg. Står och stampar.