Virkgraffiti @jobbet

Att jobba på skola innebär att man har tillgång till halvoffentliga miljöer som man kan kan pryda med lite försiktig kravallslöjd:

En färgglad accessoar till en färgglad pensionär

Det finns alltid ursäkter att starta projekt. När folk går i pension till exempel. Denna gång hade jag inte riktigt tid att sticka något, så jag dök ner i tyglådan för att samla material till en sjal i lappteknik av det enkla slaget.

Eftersom jag var osäker på favoritfärg, så fick det bli... ALLA FÄRGER! När jag lagt samman lapparna konstaterade jag att den var lite gräll, så jag plågade lapparna genom att bleka dem lite innan jag sydde ihop dem. Väl ihopsydda kantade jag det hela med bolfrans och maskinbroderade några krullidutter utefter kanten.

För att fullända det hela virkade jag in några av bollarna. Några fick samma färg som fransen, och några blev turkosa. Slutligen fuktade jag det hela och tvinnade för skrynkeleffekt. Ett kul projekt!

Värmemustascher till goda förebilder

Jag började sticka tackpresentmustascher när vi vari Norge, och slutförde i februari. De är stickade efter Knittys Incognito och är lite klurigare än det ser ut. Jag lärde mig flera nya tekniker; Lägga upp runt tråd, sticka ihop en kant, sy ner kant osynligt, och att brodera med stygn som imiterar maskorna. Alla dessa tekniker har säkert fina svenska namn. Det är problemet med att i stort sett BARA sticka efter engelska beskrivningar.

Här modellar jag och maken mustascherna. De är stickade i favoriten Malabrigo. Kanten är av worsted-variant, och det turkosa och gröna är twist.

Knäppvantarna

... i dubbel bemärkelse. Jag har startat aktion sticka-halvvantar-till-hela-familjen, och först ut är jag själv. Stickade efter mönstret till Great Weekend Mitts, med ändringar, förstås.

De är stickade av Malabrigo sock, Mitt trogna Fleece artist-nystan som aldrig tycks ta slut, samt en snutt Jitterbug, igen, denna gång gröngult.

Massor av knappar.

Galen-sjalen

Eller vårsjalen, eller bb-sjalen. Välj själv. Den är galen och gör mig glad. Jag började sticka den strax innan det var bb-dags, och nu har den äntligen lyckats locka fram våren.

Den är stickad efter mönstret till Reclamation (ravelrylänk) med en härva handspunnet garn från Friday Studios.
Den påvirkade kanten är av Fleece artist, en snutt Jitterbug och ett gäng norska pärlor.

Enmånadsdagen

...firades på Halmstads lasarett, eftersom en liten bacill vandrat hem från förskolan. Medan lillfisen inte gjorde annat än sov, snörvlade och åt en massa, passade jag på att sticka en bit på ett UFO som legat sen slöjdkursen slutade. Vi färgade garn på kursen i mellandagarna, och jag fick till ett petrolmelerat som passade till detta projekt. Det är vitt Lucca fino från BC-garn som fått lite färg på sig (Bilden ljuger lite, färgen blev mer grön och inte fullt så gråblå som den ser ut här.


Det fick bli en Catenary (ravelrylänk) som stickas från ände till ände med kortvarv i mitten. Kul att sticka, om än lite enformig i längden. Jag ägnade som vanligt lika mycket tid åt att sticka bakåt som att sticka framåt. FOKUS STINA!


När man piggat på sig så pass att man med glädje kräks på landstingets lakan och ser ut så här blir man utsläppt, tack och lov:

Slöstickning och julklapp

Samtidigt som jag stickade Wandering the Moor behövde jag en stickning som inte krävde för mycket av min hjärna, eftersom det var ganska klurigt att sticka spets för första gången. Det fick bli en mosstickad trekantsjal enligt samma mönster som den slätstickade delen på Wandering the Moor. Manos silk blend heter garnet. Den påvirkade kanten är Fleece artist merino.



Jag stickade en till av samma typ, efter önskan från Linkanhåll. Denna skulle ha reflexeffekt, så jag fick, efter många om och men, tag på lite reflexgarn. Detta virkade jag med i kanten, samt sydde på med tambursöm. Samma garn som den förra i den mosstickade delen, kanten är virkad med Drops merino extra fine.



Så här tjusigt lyser den när man fotar med blixt (och förhoppningsvis i en bilstrålkastare):

Wandering the Danish Moor

I slutet av sommaren började jag med mitt livs första spetsstickning. Det skulle bli en Wandering the Moor (Ravelrylänk) och efter många upptagningar och omstickningar och svordomar (och ja, jag gav upp en gång, men finaste Kristin kom och räddade mig) blev jag klar. Trodde nog inte att jag skulle gilla den så mycket, men den blev verkligen lagom mycket för min smak.



Garn: Design.club.DK Duo silke/merino. Jag köpte två härvor på semesterresan i Danmark i somras, och det är underbart mjukt, och som tur är lider det inte alltför mycket av att bli repat. Jag har en härva svart också, förslag på vad jag ska göra av den?

Ljusklara hägring

I julas var det luciafirande på förskolan, och lilla fröken E behövde något att pynta sig med.



Själva ringen är stickad i mosstickning, och ljusen är virkade i bomullsgarn. Bandet och pärlorna är från Perlehuset i Stavanger. Den är stoppad med gamla tygtrasor.

Ett trevligt mössmönster

Jag har hittat ett trevligt mössmönster på Ravelry som heter Ear Cozies och som smiter åt riktigt bra om öronen så man slipper bli kall när det blåser. Ester fick den första, som hon här modellar iklädd pyjamas:



Jag förlängde min och gjorde den därmed lite baggy, och gjorde den runda toppen i stället (för jag ville inte se ut som en trädgårdstomte i min röda mössa):



Bebisen har också fått en, men han får nog växa till sig innan han slipper ullhjälmmössa. Hans cozies är blå och spetsig, och som de andra två stickad i ett favoritgarn; Malabrigo worsted.

Gräsmatterya och tovningsexperiment

Jag har nu virkat klart gräsmatteryan till dockhusets trädgård. Jag tyckte att den blev lite elastisk och sladdrig, så jag avslutade det hela med att virka runt kanten, så blev den lite stabilare.

Tanken är att jag ska tova ihop den för lite bättre hållbarhet, men för att testa hur det går, eftersom jag har använt lintråd också, och för att kontrollera hur mycket, och hur fort den krymper när jag bearbetar den, virkade jag en liten rya-provlapp som jag virkade runt om. precis som jag gjort med den riktiga gräsmatteryan.
Sedan klippte jag upp halva ryan för att se om den beter sig annorlunda när den är uppklippt än när öglorna är kvar.
Sedan tovade jag den, men inte så länge. Krympmånen på gräsmattan är inte jättestor, och jag vill inte att det ska bli alltför filtigt, utan bara att den ska kännas lite mer stabil. Här ligger provlappen och torkar i väntan på klippning.

Jag virkar rya

Det blir en gräsmatta. Det syns väl tydligt, eller hur?

Hoo hoooo

Uggletröjan är klar. Den har jag hållit på med i ungefär... hundra år.

Tång

Detta inlägg skulle man ju kunna tro att det skulle handla om trä eller metall. Där gick ni bet! Jag har stickat tång. Man kan säga att det är som blåstång som inte är blåst. Smart tång alltså.


Jag blev så inspirerad när jag hittade Ilsefins blogg, och såg en kul sjal eller halsduk, eller vad man ska säga, som jag faktiskt kunde komma överens med. Jag har lite svårt för spetssjalar, men det kanske man lär sig. Jag omsatte i alla fall mitt vackra nystan med Collinnette Jitterbug i en hög med smart-tång. Känns bra.

Apropå inget

Jag tog en tur till staden när jag var hos föräldrarna i Linkan, och smög in på Hemslöjden. De sålde underbart garn från Östergötlands ullspinneri, och jag gick hem med två små härvor underbart mjukt visjögarn; mullvad och ljus karamell. Jag har planer för dessa två.

Ingen tid, nya projekt

Glömde ju att säga att jag stickar igen. Det kommer att bli en owls-tröja (du måste logga in på Ravelry för att kolla) i Drops Merino Extra Fine. Jag har hört från säkra källor att det inte ska bli en kliig tröja. Det tjusiga gröna som syns i bakgrunden är ett Jitterbug wasabi-nystan. Dess öde är inte ännu utstakat.

Avslutning på stickprojektet

Så var det klart då, stickprojektet. Det mesta kring genomförandet finns ju sammanställt här i bloggen om man klickar på garntekniker ute i marginalen, men jag tänkte sammanfatta, analysera och dra några slutsatser.

Genomförande
När jag väl hade ett projekt som kändes lagom stort och lagom avancerat var det bara att sätta igång. Eller var det det? Jag har lång startsträcka när jag skapar, och stickade i alla fall två provlappar med olika mönster innan jag bestämde mig för vilket jag ville ha. Jag utgick från de plektrum som finns på vår vardagsrumstapet (Matasha Marshall, plectrum), och som även var med på min mood board. Jag valde ut ett mönster (som jag berättat om tidigare här) som jag tänkte följa slaviskt. Det gick inte så bra, för att jag är alldeles för busig när jag stickar, så jag frångick mönstret, men klarade av att återkomma till det när det handlade om lite klurigare saker, som hälar, tår, mått och så vidare. På grund av att jag är så väldigt långsam i början blir det väldigt stressigt på slutet, vilket är anledningen till att det hänt väldigt mycket här på bloggen de senaste dagarna. Värt att tilläggas här kan vara att jag aldrig någonsin kommer att sticka med strumpstickor om jag inte är absolut tvungen. Att sticka med magic loop på rundsticka är underbart i jämförelse.


Resultat
Till en början var det meningen att stumporna skulle bli lite kortare, men när jag kom igång med mönsterstickningen gick det av bara farten. "Lite till, lite till, lite till" tänkte jag medan jag stickade skaft.
Jag har vacklat från och till medan jag har stickat. När jag gjorde hälarna tyckte jag att de var fruktansvärt fula, och jag stickade dit små plektrum på undersidan, vilket jag inte var nöjd med alls, men när de kom i kontext kändes de riktigt bra, och när strumporna var klara var hälarna till och med snygga! Storleken på strumporna blev lagom till mig, och de är faktiskt lika stora dessutom. Jag prickade riktigt lyckat med mönsterstickningen på foten, eftersom det hamnade så att strumporna kramar på rätt ställe för att sitta fast och inte halka omkring.

Analys
För att återkoppla till planeringen, så tycker jag att jag har uppnått syftet med detta projekt. Jag har absolut stärkts i mitt självförtroende i stickningen, samt bättre på att sticka med hjälp av olika tekniker. Jag har insett att jag klarar att både följa mönster och frångå det när jag har lust. Jag vågar lita på mig själv, och behöver inte fråga om allt jag ska göra. Jag testar till och med tekniker utan att regelmässigt läsa på. Jag testar lite i stället för att se vad som händer. Jag kan nu även rita mitt eget mönster och sticka efter det. Några slutsatser som jag kan dra efter garnprojektet är att jag borde räkna med att allt tar mycket mer tid än jag tänkt mig, och därför borde vara snabbare och effektivare i uppstartsfasen av arbetet. Det är svårt för mig att ha en tidsplan, eftersom jag hela tiden utvecklar mina idéer medan jag arbetar, och vill att det ska vara lekfullt när jag skapar. Jag behöver ha utrymme för att ändra planen, och därför behövs det alltid lite extra tid.


En insikt som kanske inte har direkt med projektet att göra, är att jag inte bör sticka tills jag somnar, för det ger merarbete dagen efter.

KLART!

Vi ses i skolan om någon halvtimme.

Närmare analys av arbetet kommer under kvällen.

150 miljarder

... trådar att fästa.

Följer tips härifrån.

Hmm

Torvantar för fötterna? Torgstrumpor? Kan det vara något?

Stickar tår för glatta livet...