Slutbyggt för denna gång

Idag var det redovisning på de individuella projekten. Jag kom ju en bra bit på väg, men inte riktigt ända fram. Redovisningen gick skapligt. Jag hade väldigt mycket att säga, eftersom huset har så många moment att berätta om, men kände att jag missade att berätta om en del saker. Taket till exempel, med kampen mot det rostfria stålet, och alla popnitarna, och hur man gör när man böjer masonit. Men, men... Det som sagts är sagt, och resten glömt.


Jag tror att detta är ett evighetsprojekt. Jag blir nog aldrig klar. När jag stod i trähandeln igår och skulle välja en siffra att sätta på huset, som ett gatnummer liksom, valde jag en åtta. Jag tycker att åttor är snygga, helt enkelt. Det slog mig sedan att åttan är en symbol för evighet. Det var ju förbaskat passande. De enda skillnaderna sedan förra inlägget är att allt sitter fast, stenar och ryor sitter, och taket är fastsytt hjälpligt. Fiskelinan tog slut när jag sydde, och Järnia hade fullkomligt tomt på fiskelinehyllan, så det får bli fastsytt färdigt när det kommit hem hit till mig. Badrummet har fått vitt kakel som jag använt vinkelslip för att skära till. Det var väldigt roligt att köra vinkelslip, handskar rekommenderas dock till alla som ska prova att skära kakel, emaljflisor i hög hastighet gör ont på knogarna.

Jag har också hängt på de väggar som jag tillverkade igår. Det ska bli väggar på framsidan också, men det får vänta. Tänkte att det skulle få bli lite fönster och maskinbroderi på dem också. Baksideväggarna är ju helvita, eftersom insidan skulle bli fina fondväggar.

Fiskfjäll

Jag grubblade tak hela dagen igår. Serveringsfat av typen ovan har klippts till ovaler för att kunna bilda ett mönster på dockhustaket. När de är nyklippta är de docj väldigt vassa, och man skär sig väldigt lätt på utstickande grader. Efter att ha provat min ide att bocka in kanterna på plåtarna var jag ganska trött på alltihop. Nej, det går INTE att bocka runda former i rostfritt stål för hand. Efter att ha pratat med bättre vetande människor och konstaterat att det är som att dunka huvudet i väggen, och att man får hamra i minst 57 år för att bocka, började jag slipa kanten på plåtarna med slipmaskinen, och därefter putsa av dem med smärjelduk för att de ska bli mjuka och möjliga att ta i, och främst av allt - inte vara farliga när man leker med huset. Sedan pusslade jag, och funderade vidare på vinklar, välvning, sågning, lekbarhet och kantutseende.

När man undrar om man gjort något alls.

Jag är inte så förtjust i sådana dagar då jag slitit hela dagen, men det inte syns att jag arbetat om man inte tittar riktigt, riktigt noga. Idag var en sådan dag. Idag får ni inga bilder, för det syns inte att det hänt något.

Jag började med att slipa huset för att få bort alla små utstickande kanter. När jag monterat bottenplatta och sidoväggar har jag inte varit jättenoga med passformen, utan gärna haft lite extra för att det ska räcka till. Det tog ett par timmar att slipa bort det "extra". Sedan började jag grubbla på taket, och klippte till ett par extra serveringsfat som jag varit och köpt på kupan, eftersom det inte riktigt räckte med de jag hade. Jag klippte ut ett tak av tjockt papper och började testa formen och hur mycket som skulle tas bort av sidoväggen och hörnpelaren (för de som minns min pappmodell som jag visade här för längesedan, och även pappersmodellen från igår, vet att taket ska luta ganska kraftigt) för att det skulle bli fin rundning på taket. När jag velat länge och väl, samt kapat till och monterat en kort pelare upp från mittenväggen, sågade jag ut takformen ur den masonit som satt på baksidan av byrån. Jag provböjde den lite och konstaterade att den var hård som attan. Jag spände ihop den med ett par limknektar, stänkte och beströk den med lite vatten, och lämnade den att torka.

Under tiden masoniten torkade spacklade jag springor och fulgrejor på huset med snickerispackel, och när jag var skapligt nöjd med det plockade jag loss masoniten. Den hade böjt sig, men bara lite, så vi får se vad jag hittar på i morgon, om jag förlitar mig på att kunna skruva i ordning formen, eller om jag fortsätter med mina böjexperiment. Mycket att grubbla på nu.

Jag hade kunnat använda bilderna från i förrgår till detta inlägg. Står och stampar.

Sömnad och metall inlämnat

Eller utställt kanske jag ska säga. Inlämningen av metallslöjden skulle bestå av något drivet, en öppen, lödd volym, och en hermetiskt sluten volym (samt att det skulle förekomma både hård- och mjuklödning). Det blev mest provbitar för mig. I min utställning finns den öppna volymen, vilket är kuben till höger. Det finns två slutna volymer, en mjuklödd, den lilla ståltingesten som ser ut som en mus, eller en hyvelmoj, eller en mc-tank, eller en motor eller en droppe (Vi har spekulerat i vad det kan vara. Jag hävdar att det är en provbit), samt ett slutet mässingsrör som luktade som en gammal unken trumpet när det kom ut betbadet och jag smärglade det. Uss. Resten är drivna föremål; en bit kupad aluminium, en amaryllis eller nåt, och en liten kopparbit som jag bankade till för att ha något att leka med färg på.


De saker jag sytt till utställningen är (i bilden ovan): Stickfodralet och stickpåsen. Det finns bättre bilder på båda här i bloggen. På bilden nedanför syns brallorna och slöjdfrökenförklädet. Jag sydde också provlappar på alla de sömmar som var obligatoriska, så det fick dockan ha på sig så att hon slipper frysa. Hon har några av fleece på ryggen för säkerhets skull. Det är ju aldrig bra att bli kall när man står så där i draget mellan två dörrar.

Bonk

Idag var det dags att go nuts i metallsalen. Jag testade att banka lite bleckplåt inför mitt vfu-projekt, så att jag har något vettigt att diskutera med mina handledare i morgon när vi ses. Det blev lite borrat, lite lackat, och lite bonkat. Ganska nöjd med resultatet för att vara en sån som aldrig någonsin bonkat metall förut.