Skåpet säger hej

... och hälsar att det trivs här på mitt sybord. Tråd ska förvaras med stil, eller hur?

Ett skåp

... som är klart.

Äntligen

Du undrar säkert

... hur det går med det fantastiska skåpet. Framåt, skulle man väl kunna säga. Än så länge bara småsabb som går att rätta till, ta i trä (HA!). Igår såg skåpet ut så här:


Som synes behövde jag åtgärda lite utstickande sinkar idag. Efter en dust med cirkelslipen hade jag både kortare sinkar - och ja, du gissade rätt - ett skåp med en stor grop i där slipen gått emot i ett svagt ögonblick. Det var mycket jobb att både få bort gropen och resten av sink-resterna. Jag limmade på min snygge-tapet på insidan av baksidan, och när jag gick hem ikväll såg skåpet ut så här:


Nu, Kent, är jag ironisk < ironi > BARA luckor och lådor kvar < \ironi >

En träig fredag

SINKELI dunkeli doja, hette en blå papegoja.

Jag tror att det säger en del om mig som person...

... att tåget stod still på spåret i 45 minuter, men jag kom ändå i tid till kl 10, som överenskommet. Ett ypperligt tillfälle att sticka var det i alla fall. Ingen kollektivtrafik utan en stickning i väskan - skulle kunna vara mitt nya motto. Väl på plats hade jag lång startsträcka, så jag hjälpte Frida med hennes lilla limprojekt. Det tog en stund, men väl klar med det gjorde jag slag i saken och förvandlade mina fina ämnen till pinnved. Sedan var det limningsdags även för mig (och för många andra verkade det som. Det blev kvickt kö till limbänken. Nedan ses Kent i aktion. Mina små spraggar till pinnar ligger närmast kameran.


Längre än så kom jag inte med skåpet idag. Men jag trakterade cirkelsågen i alla fall. Den låter så arg på något sätt. Jag ska nog ge den en Prozak eller likvärdigt. Eller så vill den bara ha lite kärlek.

Ett par provlappar blev det förstås idag också. Här har vi en stump spetsstickning, några rutor, en fläta och lite mossa. I bakgrunden anas nästa veckas virkprojekt.

Brädhögen växer. Så även garnberget.

Dagen började och kreativiteten dog. Jag kände mig nog ändå ganska så pepp på skåpet när jag vaknade i morse, men väl på plats föll korthuset ihop. Jag ritade en stund för att samla mina tankar, och blev nog lite pepp igen. Mina fina kvistar gjorde mig både glad och ångestfylld. Som sagt, den brädan är min nemesis.


Men ett skåp behöver ju mer än en dörr. Jag vet inte riktigt den filosofiska definitionen på "skåp", men är skapligt säker på att ett skåp ska vara lite mer... hmm... tredimensionellt. Så efter lite sågande och hyvlande hade nemesis-brädan fått kompisar.


Sedan var det dags att provsticka den lille Zauber. Riktigt skönt garn att sticka med. Ganska tunt, men ändå medgörligt. På hemvägen fick han en kompis, så nu finns det material till mitt eget projekt. Efter provlapparna, förstås.


Jag kan för övrigt meddela, att om man sitter på bussen och stickar samtidigt som man lyssnar på hårdrock, så tittar folk på en som om man vore en förrymd mentalpatient. Det gäller även om man promenerar raskt mellan Frölunda Torg och Klangfärgsgatan med en kundkorg på armen.

Tjipp och hejsan.

Provlappar och hippiegarn

Jag är en liten bit på väg med provlappsproducerandet, men långt ifrån så klar som jag skulle vilja vara. Två rätstickade för montering och en ljusblå muddvariant är klara. Lite mossa och lite fläta vorje ju trevligt att ha gjort också. Sådana bubblor som Frida gjort hade ju också varit kul. Det får nog bli lite stickning på fredag, trots att jag borde lägga hela dagen på mitt skåp. Trots heldag (nåja, efter att ha bussat runt i Eklanda, och blivit besviken på K-rauta - INTE varuhuset för hela huset) på Klangfärgsgatan idag, ser jag väldigt lite ljus i skåpstunneln. Min nemesis är en bräda. Det är bara att inse det.

Vi tog oss en tur till KarMa garn idag, Frida och jag. Nu är jag mycket inspirerad att börja på stickprojektet, eftersom en Zauberball fick följa med mig hem.