Brädhögen växer. Så även garnberget.

Dagen började och kreativiteten dog. Jag kände mig nog ändå ganska så pepp på skåpet när jag vaknade i morse, men väl på plats föll korthuset ihop. Jag ritade en stund för att samla mina tankar, och blev nog lite pepp igen. Mina fina kvistar gjorde mig både glad och ångestfylld. Som sagt, den brädan är min nemesis.


Men ett skåp behöver ju mer än en dörr. Jag vet inte riktigt den filosofiska definitionen på "skåp", men är skapligt säker på att ett skåp ska vara lite mer... hmm... tredimensionellt. Så efter lite sågande och hyvlande hade nemesis-brädan fått kompisar.


Sedan var det dags att provsticka den lille Zauber. Riktigt skönt garn att sticka med. Ganska tunt, men ändå medgörligt. På hemvägen fick han en kompis, så nu finns det material till mitt eget projekt. Efter provlapparna, förstås.


Jag kan för övrigt meddela, att om man sitter på bussen och stickar samtidigt som man lyssnar på hårdrock, så tittar folk på en som om man vore en förrymd mentalpatient. Det gäller även om man promenerar raskt mellan Frölunda Torg och Klangfärgsgatan med en kundkorg på armen.

Tjipp och hejsan.