Virkning är nog inte...

... en av mina styrkor. Ännu i alla fall. Tydligt var att vi hade lite olika taktik för att ta oss an virkningen idag. Maurits hade mer ångest än över stickningen, Kristin hade letat på den absolut minsta viknålen som gick att åstadkomma och virkade med sytråd (JO - det stod faktiskt sytråd på förpackningen!) och jag tog tjock nål, och tjockt garn för att det skulle hända något. Det blev lite smygmaskor, en hel del fasta maskor och några stolpar. Det ska nog kunna bli en mössa så småningom.


Trots all virkning var vi inte så hungriga på lunch av förklarliga anledningar. Läk fint nu, Stefan.