En färgglad accessoar till en färgglad pensionär

Det finns alltid ursäkter att starta projekt. När folk går i pension till exempel. Denna gång hade jag inte riktigt tid att sticka något, så jag dök ner i tyglådan för att samla material till en sjal i lappteknik av det enkla slaget.

Eftersom jag var osäker på favoritfärg, så fick det bli... ALLA FÄRGER! När jag lagt samman lapparna konstaterade jag att den var lite gräll, så jag plågade lapparna genom att bleka dem lite innan jag sydde ihop dem. Väl ihopsydda kantade jag det hela med bolfrans och maskinbroderade några krullidutter utefter kanten.

För att fullända det hela virkade jag in några av bollarna. Några fick samma färg som fransen, och några blev turkosa. Slutligen fuktade jag det hela och tvinnade för skrynkeleffekt. Ett kul projekt!

Telefonklotter och jacka för växande mage

Terminen började med klädsömnadskurs, och det passade mig bra, eftersom magen hade börjat synas och jag inte hade den minsta lust att frysa om den denna gång. Den är sydd av tjockt jeanstyg som är skapligt vindtätt, med detaljer av ett loppisörngott som inte verkade använt alls, och fodrad med en bit metervara, även den från loppis. Det blev mycket arbete med att rita om mönster, eftersom folk i allmänhet tydligen inte syr sina mammajackor, så det finns inga mönster att få tag på. Eller är det tvärtom? Det finns inga mönster, så därför syr ingen. Hmmm...



Jag sydde även en kjol som jag tänkte skulle föra tankarna till telefonklotter. Den är sydd i lappteknik, och därefter har jag maskinbroderat på blommor som jag klippt ur andra tyger. Helst hade jag velat hinna plåga den lite med klorin och stålborste, samt trycka med färg på den också, men tiden tröt. Denna är också i mammamodell (sänkt i midjan fram), eftersom vi skulle sy efter modell. Jag är den enda modell jag alltid har med mig.

Några färdigheter...

Några små saker har jag hunnit med att göra nu i inskolningstider. Det första är ett (eller till och med två, men det andra... hmmm... ballade ur lite, och jag virk-fribejsade lite väl mycket, så det har blivit Esters favorit) mobilfodral som består av en gammal duk, och en snutt grönprickigt tyg (på insidan). Det var enkelt att göra, ja förutom att jag gav mig f*n på att jag skulle handsy ett knapphål. Det går ju inte att göra det enkelt för sig, nejdå.


De andra två sakerna är brickvävningsattiraljer. När jag gjorde bandvävfästet kom jag till insikt om tre saker. 1) Teak är hårt att tälja i , och slöar verktygen väldigt mycket. 2) Det går alldeles utmärkt att vässa täljkniven med köksknivsskärpningsstålet. 3) Teak blir väldigt lent och fint, och lämpar sig mycket bra att göra saker som ska fungera ihop med textil när det är slipat och klart. Inga stickor där inte.


Till fästet behövs även ett ryggband, för att kunna fästa fast bandet på sig själv medan jag väver. Ett par remsor med loppistyg och ett kakelsnöre fick tjänstgöra.

En kasse

...till för att bära smutskläder och blöjor fram och tillbaka till förskolan. Den är sydd enligt Knåpmoderns mönster, men det tog inte bara en timme för mig att sy den (vilket Knåpmodern fixade det på), snarare tre. Den skulle ju ångest-kantas med band också. Jag gillar i alla fall min tyg-kombo.

Slutbyggt för denna gång

Idag var det redovisning på de individuella projekten. Jag kom ju en bra bit på väg, men inte riktigt ända fram. Redovisningen gick skapligt. Jag hade väldigt mycket att säga, eftersom huset har så många moment att berätta om, men kände att jag missade att berätta om en del saker. Taket till exempel, med kampen mot det rostfria stålet, och alla popnitarna, och hur man gör när man böjer masonit. Men, men... Det som sagts är sagt, och resten glömt.


Jag tror att detta är ett evighetsprojekt. Jag blir nog aldrig klar. När jag stod i trähandeln igår och skulle välja en siffra att sätta på huset, som ett gatnummer liksom, valde jag en åtta. Jag tycker att åttor är snygga, helt enkelt. Det slog mig sedan att åttan är en symbol för evighet. Det var ju förbaskat passande. De enda skillnaderna sedan förra inlägget är att allt sitter fast, stenar och ryor sitter, och taket är fastsytt hjälpligt. Fiskelinan tog slut när jag sydde, och Järnia hade fullkomligt tomt på fiskelinehyllan, så det får bli fastsytt färdigt när det kommit hem hit till mig. Badrummet har fått vitt kakel som jag använt vinkelslip för att skära till. Det var väldigt roligt att köra vinkelslip, handskar rekommenderas dock till alla som ska prova att skära kakel, emaljflisor i hög hastighet gör ont på knogarna.

Jag har också hängt på de väggar som jag tillverkade igår. Det ska bli väggar på framsidan också, men det får vänta. Tänkte att det skulle få bli lite fönster och maskinbroderi på dem också. Baksideväggarna är ju helvita, eftersom insidan skulle bli fina fondväggar.

Takkant och taktving

Idag hade jag sytt en kant att sätta över - den inte så tjusiga - gaffakanten jag gjorde igår. Jag hittade något som skulle kunna kallas pansartrikå på loppis, vilket påminner väldigt mycket om materialet i de byxor min farmor använde. Syntetiskt, tjockt och, mellan mina händer, ganska obehagligt. Det är dock lagom töjbart, och lite glansigt, så det kan passa utmärkt på ett hus. Jag sydde en kanal me ett kakeldistanssnöre i, i båda kanter av en stor rundel av tyg, som jag sedan satte på kanten och drog åt. Det såg bra ut så länge taket låg platt, men när jag började testa att böja det, ville gärna kanten på tyget puta ut. Jag får fundera på någon lösning på det problemet till i morgon.

Jag tvingade också ihop mina takplåtar och började märka ut hur de ska nitas ihop. I morgon ska det borras och nitas!

Studieplan till det individuella projektet

Studieplan individuellt projekt LSL110
Kristina Erlandsson
Handledare Petra Orrbeck

Ett inte helt ordinärt dockhus

Bakgrund
Efter att ha ojat mig inför en kurskamrat över att hon kommit på ett så bra projekt, och jag alldeles saknade inspiration, frågade hon om inte min ettåring inte skulle kunna bli glad för ett dockhus någon gång i framtiden. Hon föreslog något med massor av tinnar och torn, och jag funderade på saken. Problemet med ett dockhus är att det traditionellt är tillverkat av enbart hårda saker, till exempel trä. Jag är ju aktivt ute efter ett blandslöjdsprojekt. Det gäller alltså att utveckla dockhusidén för att passa i detta. Dessutom är ju inte det där med tinnar och torn riktigt min grej, så jag omarbetade idén för att den skulle fylla mina krav på utseende.

Inledning
Enligt min kunskapsprofil har jag betydligt mindre kunskap inom trädelen än inom textildelen, och har därför bestämt mig för ett till övervägande del hårt projekt. Mitt mål är dock att i så många aspekter som möjligt se slöjd som ett ämne, och kommer även att arbeta med de mjuka materialen.

Syfte
Syftet med projektet är att, genom att inspireras av arkitektur och bygga ett okonventionellt dockhus, lära mig mer om återbruk och hållbar utveckling, barnsäkra konstruktioner, samt hur material kan kombineras till en och samma produkt.

Frågeställningar
Vad kan användas för att bygga ett dockhus med tanke på hållbar utveckling och återbruk?
Vilka material kan användas för att projektet ska bli slöjd – inte träslöjd?
Hur kan arkitektur användas för att inspirera i ett slöjdprojekt?
Hur gör man för att bygga barnsäkert?

Metod
Metoden för att uppnå syftet är att börja med att läsa och inspireras av litteratur om arkitektur, dockhusbygge, leksakssnickeri och återbruk, samtidigt som jag börjar söka material till projektet. Materialet ska i huvudsak redan finnas i min ägo, alternativt inhandlas på loppisar eller välgörenhetsförsäljning. Därefter ska materialet sammansättas på lämpligt sätt. Jag kommer att arbeta med någon gammal möbel, och prova att bygga om den, och då försöka att använda så mycket som möjligt av det befintliga materialet i möbeln. Jag kommer att ytbehandla det färdiga huset med någon typ av färg, samt lägga in golv i rummen på dockhuset. Jag kommer att prova på att maskinbrodera i lite olika tjocklekar på material för att se vad som kan utgöra lämpliga väggar. Det huvudsakliga målet är att uppnå god passform och stabilitet. Förhoppningsvis kommer jag att hinna testa att göra några miniatyrmöbler på slutet.

Tidsplanering
Jag har 82 timmar till mitt förfogande. Planen är att ha träbygget klart på ca 60 timmar, för att sedan kunna göra väggar och eventuellt möbler.

Redovisning
Redovisning av processen sker fortlöpande via blogg. På slutredovisningen kommer flera olika visuella hjälpmedel att användas, exempelvis film och bilder.

Ett par tydligare bilder

Från dagens redovisning på skolan kommer dessa bilder. Ännu en sådan där lugn och märklig helg väntar.




Jag är nog nästan lite nöjd den här gången. Inte riktigt färdig, men nöjd...

Ikväll: Vernissage

Ikväll blir det vernissage här på bloggen. Ni, trogna läsare, får se tjottafräsgrejamojen först av alla.

Men först ska jag förbereda redovisning.

Sömnad och metall inlämnat

Eller utställt kanske jag ska säga. Inlämningen av metallslöjden skulle bestå av något drivet, en öppen, lödd volym, och en hermetiskt sluten volym (samt att det skulle förekomma både hård- och mjuklödning). Det blev mest provbitar för mig. I min utställning finns den öppna volymen, vilket är kuben till höger. Det finns två slutna volymer, en mjuklödd, den lilla ståltingesten som ser ut som en mus, eller en hyvelmoj, eller en mc-tank, eller en motor eller en droppe (Vi har spekulerat i vad det kan vara. Jag hävdar att det är en provbit), samt ett slutet mässingsrör som luktade som en gammal unken trumpet när det kom ut betbadet och jag smärglade det. Uss. Resten är drivna föremål; en bit kupad aluminium, en amaryllis eller nåt, och en liten kopparbit som jag bankade till för att ha något att leka med färg på.


De saker jag sytt till utställningen är (i bilden ovan): Stickfodralet och stickpåsen. Det finns bättre bilder på båda här i bloggen. På bilden nedanför syns brallorna och slöjdfrökenförklädet. Jag sydde också provlappar på alla de sömmar som var obligatoriska, så det fick dockan ha på sig så att hon slipper frysa. Hon har några av fleece på ryggen för säkerhets skull. Det är ju aldrig bra att bli kall när man står så där i draget mellan två dörrar.

Anarki i lapplådan

är namnet på mitt senaste projekt. Vad det är? En stickpåse med finesser! Sorry för kvallan på bilderna, men den braiga kameran är i Linkan.

Framsida:


Baksida:

Lite produktiv

Ett slöjdfrökenförkläde färdigställt. Det har legat och drällt i bitar länge.

Som utlovat

Här kommer bilder på stickfodralet.

Exteriör


Interiör


Detalj

Med ögon trötta på grönt

Jag slopar idén med en matchande grön stickpåse. Jag vill se något annat än gröna mönster. Ögonen går snart i kors. Stickfodralet är klart, och bilder kommer när jag fått lite mat i magen och städat lite här. Så länge får ni hålla till godo med en bild av mina fötter - innan städning.

Grönt, grönt, grönt

...blir mitt stickfodral. Jag lovade ju att uppdatera när jag vågat klippa. Jag har vågat sy lite också. Allt tar lång tid när man måste tänka en massa innan man klipper. Själv tycker jag att det ser lite menlöst ut. Det brukar i och för sig bli bättre sedan, när det ligger saker i fickorna...

Inte så mycket

...har kommit ur symaskinen sedan jag skrev sist. En slarvkasse har det blivit, eftersom jag behöver bära syskrin och tyger med stil fram och tillbaka till skolan. Jag tragglar med stickfodralsidén, och har nog en rätt så bra tanke, men den behöver finslipas. Den har snart legat till sig som värsta årgångsvinet, denna idé. Årgångsidé? Jag återkommer med stickfodralet när jag vågat klippa lite.

En liten segerdans

... blev det alldeles nyss inne i vardagsrummet, för nu är brallorna klara. Sången till segerdansen lät ungefär så här: "U-u-uuu, nu är första sömnadsprojektet kla-a-a-aaart. Bara hundra pro-o-o-o-ojekt kva-ar. Mi-i-i-iiiiiinst. Tjohooo!"

En ny idé

Jag tror att detta kan bli bra.


Hmmm...

En övermatningsmojäng

En liten manick som inte var medveten om att jag ägde är övermatningsmojängen. Detta är övermatningsmojängens lovsång. När jag skulle börja sy brallor här hemma inventerade jag lite bland symaskinsprylarna, och fann denna mojäng. Jag tänkte att den kanske skulle kunna hjälpa mig lite när jag ville ha snygga stickningar på byxorna. Så jag testade lite.

Till en början blev det inte helt bra. Det var svårt att få till trådspänningen så att det inte skulle bli lurvigt på baksidan. Jag fick helt enkelt spänna tokhårt.

När jag väl lärt mig att använda övermatningsmojängen blev det fantastiskt snygga sömmar, om jag får tycka lite själv :)

Efter en dags hårt arbete är jag klar så långt jag kan komma. Muddväven ligger ju tyvärr kvar i skolan, så jag får starta upp något nytt projekt så länge. Men det var ju inte dit jag ville komma med detta inlägg, utan jag ville säga att det borde vara i det närmsta en rättighet att ha en övermatningsmojäng!

Hejda mig - jag är beroende

Nu känner jag mig jättepepp och superinspirerad inför att böra sy. Jag hade lite problem med att få tygberget till att matcha igår. Tog med mig lite på måfå till skolan, men var inte helt nöjd. Jag började pliktskyldigt fribejsa muddjeansen som jag ska ha som klädsömnadsprojekt och tänkte inte mer på min omatchade tygpåse. Men så var jag och Malin var på lite tygshopping efter skolan idag, och när jag kom hem föll allt på plats. Nu känns det bra. Tyvärr gick planen i stöpet - att göra hela stickfodralet utan att köpa något tyg. Men vad gör det när man blev alldeles förtrollad i tygaffären. Lite gammalt och lite nytt:


VFU i morgon, då händer det nog inte alltför mycket här. Förhoppningsvis lite actionbilder från sömnaden på torsdag. Välkommen åter då.