Virkgraffiti @jobbet

Att jobba på skola innebär att man har tillgång till halvoffentliga miljöer som man kan kan pryda med lite försiktig kravallslöjd:

Kan jag få se på den JÄTTESTORA virknålen?

Jag är nog jättegammal, eller har minne som en elefant eller så, för detta är vad jag tänkte på när jag satt och täljde till ett verktyg häromdagen. Visst kan man kanske gå till sin LYS och köpa virknålar, men jag misstänker att jättestora virknålar för trikåtrasvirkning inte riktigt ligger i deras ordinarie sortiment. Dessutom är det ju så mycket roligare att göra en själv. Maken hävdar att det är Fantomens virknål. Jag tycker nog att den lika gärna kan vara Stålmannens. Anna, vad säger du? Vems virknål är det?

En färgglad accessoar till en färgglad pensionär

Det finns alltid ursäkter att starta projekt. När folk går i pension till exempel. Denna gång hade jag inte riktigt tid att sticka något, så jag dök ner i tyglådan för att samla material till en sjal i lappteknik av det enkla slaget.

Eftersom jag var osäker på favoritfärg, så fick det bli... ALLA FÄRGER! När jag lagt samman lapparna konstaterade jag att den var lite gräll, så jag plågade lapparna genom att bleka dem lite innan jag sydde ihop dem. Väl ihopsydda kantade jag det hela med bolfrans och maskinbroderade några krullidutter utefter kanten.

För att fullända det hela virkade jag in några av bollarna. Några fick samma färg som fransen, och några blev turkosa. Slutligen fuktade jag det hela och tvinnade för skrynkeleffekt. Ett kul projekt!

Värmemustascher till goda förebilder

Jag började sticka tackpresentmustascher när vi vari Norge, och slutförde i februari. De är stickade efter Knittys Incognito och är lite klurigare än det ser ut. Jag lärde mig flera nya tekniker; Lägga upp runt tråd, sticka ihop en kant, sy ner kant osynligt, och att brodera med stygn som imiterar maskorna. Alla dessa tekniker har säkert fina svenska namn. Det är problemet med att i stort sett BARA sticka efter engelska beskrivningar.

Här modellar jag och maken mustascherna. De är stickade i favoriten Malabrigo. Kanten är av worsted-variant, och det turkosa och gröna är twist.

Två år - Två månader

Det är så stora de är nu. Pyjamasparty varje kväll. Så här såg fisen-grisen och skrutten-prutten ut i helgen. Växer som gräs gör de.

Trött blir man av allt kalasande.

Knäppvantarna

... i dubbel bemärkelse. Jag har startat aktion sticka-halvvantar-till-hela-familjen, och först ut är jag själv. Stickade efter mönstret till Great Weekend Mitts, med ändringar, förstås.

De är stickade av Malabrigo sock, Mitt trogna Fleece artist-nystan som aldrig tycks ta slut, samt en snutt Jitterbug, igen, denna gång gröngult.

Massor av knappar.

Galen-sjalen

Eller vårsjalen, eller bb-sjalen. Välj själv. Den är galen och gör mig glad. Jag började sticka den strax innan det var bb-dags, och nu har den äntligen lyckats locka fram våren.

Den är stickad efter mönstret till Reclamation (ravelrylänk) med en härva handspunnet garn från Friday Studios.
Den påvirkade kanten är av Fleece artist, en snutt Jitterbug och ett gäng norska pärlor.

Enmånadsdagen

...firades på Halmstads lasarett, eftersom en liten bacill vandrat hem från förskolan. Medan lillfisen inte gjorde annat än sov, snörvlade och åt en massa, passade jag på att sticka en bit på ett UFO som legat sen slöjdkursen slutade. Vi färgade garn på kursen i mellandagarna, och jag fick till ett petrolmelerat som passade till detta projekt. Det är vitt Lucca fino från BC-garn som fått lite färg på sig (Bilden ljuger lite, färgen blev mer grön och inte fullt så gråblå som den ser ut här.


Det fick bli en Catenary (ravelrylänk) som stickas från ände till ände med kortvarv i mitten. Kul att sticka, om än lite enformig i längden. Jag ägnade som vanligt lika mycket tid åt att sticka bakåt som att sticka framåt. FOKUS STINA!


När man piggat på sig så pass att man med glädje kräks på landstingets lakan och ser ut så här blir man utsläppt, tack och lov:

Slöstickning och julklapp

Samtidigt som jag stickade Wandering the Moor behövde jag en stickning som inte krävde för mycket av min hjärna, eftersom det var ganska klurigt att sticka spets för första gången. Det fick bli en mosstickad trekantsjal enligt samma mönster som den slätstickade delen på Wandering the Moor. Manos silk blend heter garnet. Den påvirkade kanten är Fleece artist merino.



Jag stickade en till av samma typ, efter önskan från Linkanhåll. Denna skulle ha reflexeffekt, så jag fick, efter många om och men, tag på lite reflexgarn. Detta virkade jag med i kanten, samt sydde på med tambursöm. Samma garn som den förra i den mosstickade delen, kanten är virkad med Drops merino extra fine.



Så här tjusigt lyser den när man fotar med blixt (och förhoppningsvis i en bilstrålkastare):

Wandering the Danish Moor

I slutet av sommaren började jag med mitt livs första spetsstickning. Det skulle bli en Wandering the Moor (Ravelrylänk) och efter många upptagningar och omstickningar och svordomar (och ja, jag gav upp en gång, men finaste Kristin kom och räddade mig) blev jag klar. Trodde nog inte att jag skulle gilla den så mycket, men den blev verkligen lagom mycket för min smak.



Garn: Design.club.DK Duo silke/merino. Jag köpte två härvor på semesterresan i Danmark i somras, och det är underbart mjukt, och som tur är lider det inte alltför mycket av att bli repat. Jag har en härva svart också, förslag på vad jag ska göra av den?

Ljusklara hägring

I julas var det luciafirande på förskolan, och lilla fröken E behövde något att pynta sig med.



Själva ringen är stickad i mosstickning, och ljusen är virkade i bomullsgarn. Bandet och pärlorna är från Perlehuset i Stavanger. Den är stoppad med gamla tygtrasor.

Telefonklotter och jacka för växande mage

Terminen började med klädsömnadskurs, och det passade mig bra, eftersom magen hade börjat synas och jag inte hade den minsta lust att frysa om den denna gång. Den är sydd av tjockt jeanstyg som är skapligt vindtätt, med detaljer av ett loppisörngott som inte verkade använt alls, och fodrad med en bit metervara, även den från loppis. Det blev mycket arbete med att rita om mönster, eftersom folk i allmänhet tydligen inte syr sina mammajackor, så det finns inga mönster att få tag på. Eller är det tvärtom? Det finns inga mönster, så därför syr ingen. Hmmm...



Jag sydde även en kjol som jag tänkte skulle föra tankarna till telefonklotter. Den är sydd i lappteknik, och därefter har jag maskinbroderat på blommor som jag klippt ur andra tyger. Helst hade jag velat hinna plåga den lite med klorin och stålborste, samt trycka med färg på den också, men tiden tröt. Denna är också i mammamodell (sänkt i midjan fram), eftersom vi skulle sy efter modell. Jag är den enda modell jag alltid har med mig.

Kryssolla

Jag skrev i somras om mina bandvävningsattiraljer. Jag och bästa Kristin var på brickbandsvävningskurs hemma hos Boel och jag trilskades hela helgen för att få till en kryssolla (uttalas med främre o, som i Olle). Till slut lyckades jag med en, efter många om och men.

Ett trevligt mössmönster

Jag har hittat ett trevligt mössmönster på Ravelry som heter Ear Cozies och som smiter åt riktigt bra om öronen så man slipper bli kall när det blåser. Ester fick den första, som hon här modellar iklädd pyjamas:



Jag förlängde min och gjorde den därmed lite baggy, och gjorde den runda toppen i stället (för jag ville inte se ut som en trädgårdstomte i min röda mössa):



Bebisen har också fått en, men han får nog växa till sig innan han slipper ullhjälmmössa. Hans cozies är blå och spetsig, och som de andra två stickad i ett favoritgarn; Malabrigo worsted.

Ostruktur och hållbarhet

Jag tar mig friheten att redovisa saker och ting i okronologisk ordning, och börjar med de saker som inte behöver någon bildbehandling eller beskärning för att vara nätmässiga.

Vi hade ett hållbar utveckling-projekt mitt i terminen ungefär. Vi skulle utgå från, och inspireras av någon av Yann Arthus-Bertrands bilder i boken Jorden sedd från ovan Min bild såg ut så här, och föreställer en flod i Equador om jag minns rätt:



Jag valde att väva i ram och göra ett smycke av återvunnet material. Väv av loppisgarn, cykelslang, presentpapper, ihoptovad ulltröja, trikåremsor och lapplådefynd:



Smycket består av krossat och slipat glas, gamla skedar, virkade ringar av sytråd, samt lite pärlor och ståltråd från min pysselstash:



Ett ganska kul projekt. Jag hade aldrig varken vävt eller arbetat med glas tidigare, så några nya erfarenheter gjorde jag.

Bot och bättring!

Jag vet att jag varit rätt så slö med uppdateringarna, men jag har en skaplig ursäkt. Bloggen har varit rejält nedprioriterad i förhållande till växande mage, och nu detta:


Jag ska försöka uppdatera med både höstens slöjdkursalster och andra egenhändigt ihopknåpade saker nu i närtid.