Telefonklotter och jacka för växande mage

Terminen började med klädsömnadskurs, och det passade mig bra, eftersom magen hade börjat synas och jag inte hade den minsta lust att frysa om den denna gång. Den är sydd av tjockt jeanstyg som är skapligt vindtätt, med detaljer av ett loppisörngott som inte verkade använt alls, och fodrad med en bit metervara, även den från loppis. Det blev mycket arbete med att rita om mönster, eftersom folk i allmänhet tydligen inte syr sina mammajackor, så det finns inga mönster att få tag på. Eller är det tvärtom? Det finns inga mönster, så därför syr ingen. Hmmm...



Jag sydde även en kjol som jag tänkte skulle föra tankarna till telefonklotter. Den är sydd i lappteknik, och därefter har jag maskinbroderat på blommor som jag klippt ur andra tyger. Helst hade jag velat hinna plåga den lite med klorin och stålborste, samt trycka med färg på den också, men tiden tröt. Denna är också i mammamodell (sänkt i midjan fram), eftersom vi skulle sy efter modell. Jag är den enda modell jag alltid har med mig.

Kryssolla

Jag skrev i somras om mina bandvävningsattiraljer. Jag och bästa Kristin var på brickbandsvävningskurs hemma hos Boel och jag trilskades hela helgen för att få till en kryssolla (uttalas med främre o, som i Olle). Till slut lyckades jag med en, efter många om och men.

Ett trevligt mössmönster

Jag har hittat ett trevligt mössmönster på Ravelry som heter Ear Cozies och som smiter åt riktigt bra om öronen så man slipper bli kall när det blåser. Ester fick den första, som hon här modellar iklädd pyjamas:



Jag förlängde min och gjorde den därmed lite baggy, och gjorde den runda toppen i stället (för jag ville inte se ut som en trädgårdstomte i min röda mössa):



Bebisen har också fått en, men han får nog växa till sig innan han slipper ullhjälmmössa. Hans cozies är blå och spetsig, och som de andra två stickad i ett favoritgarn; Malabrigo worsted.

Ostruktur och hållbarhet

Jag tar mig friheten att redovisa saker och ting i okronologisk ordning, och börjar med de saker som inte behöver någon bildbehandling eller beskärning för att vara nätmässiga.

Vi hade ett hållbar utveckling-projekt mitt i terminen ungefär. Vi skulle utgå från, och inspireras av någon av Yann Arthus-Bertrands bilder i boken Jorden sedd från ovan Min bild såg ut så här, och föreställer en flod i Equador om jag minns rätt:



Jag valde att väva i ram och göra ett smycke av återvunnet material. Väv av loppisgarn, cykelslang, presentpapper, ihoptovad ulltröja, trikåremsor och lapplådefynd:



Smycket består av krossat och slipat glas, gamla skedar, virkade ringar av sytråd, samt lite pärlor och ståltråd från min pysselstash:



Ett ganska kul projekt. Jag hade aldrig varken vävt eller arbetat med glas tidigare, så några nya erfarenheter gjorde jag.

Bot och bättring!

Jag vet att jag varit rätt så slö med uppdateringarna, men jag har en skaplig ursäkt. Bloggen har varit rejält nedprioriterad i förhållande till växande mage, och nu detta:


Jag ska försöka uppdatera med både höstens slöjdkursalster och andra egenhändigt ihopknåpade saker nu i närtid.