Brallorna

Jag beställde ett par vita snickarbrallor på nätet. Tänkte att jag skulle färga dem i någon schyrre kulör. I paketet som kom låg det ett par ROSA! Rosa är inte helt funkis för mig. De fick åka tvättmaskin med en pyts med gult. Nu gör det nästan ont i ögat när man tittar på dem. Det är bra tycker jag.


Jag vet att jag hade kunnat reklamera dem, men nu var ju orange en av de färger jag övervägde. Skönt. Slapp jag välja.

Virkning är nog inte...

... en av mina styrkor. Ännu i alla fall. Tydligt var att vi hade lite olika taktik för att ta oss an virkningen idag. Maurits hade mer ångest än över stickningen, Kristin hade letat på den absolut minsta viknålen som gick att åstadkomma och virkade med sytråd (JO - det stod faktiskt sytråd på förpackningen!) och jag tog tjock nål, och tjockt garn för att det skulle hända något. Det blev lite smygmaskor, en hel del fasta maskor och några stolpar. Det ska nog kunna bli en mössa så småningom.


Trots all virkning var vi inte så hungriga på lunch av förklarliga anledningar. Läk fint nu, Stefan.

Frida och limpusslet

Det skulle kunna vara titeln på en ganska spännande barnbok, men så är icke fallet. Gårdagen fylldes av mycket ångesterande över att göra plockepinn av mina brädbitar, men det är ju inget som hindrar att man kan hjälpa någon i nöd medan man grubblar. För alla som inte är insatta, har Frida låtit bli plockepinnandet till sin framsida, och gjort en hink med klotsar av sin träbit i stället. Dessa skulle från och med idag inte längre vara en hink med klotsar, så vi gav oss in i limrummet med hela högen. efter lite pusslande och planerande var vi igång, Frida, Pernilla och jag.


Någon blid på själva limmandet existerar inte, eftersom öppettiden på limmet är knapp, och vi jobbade oss blå för att hinna. Men väl i kläm såg det hela ut så här:


Efter någon timme hade Frida fått en himla härlig uppgift; att pilla bort allt lim som krupit upp mellan bitarna på framsidan. Det var inte det enklaste, eftersom Fridas design påminner lite om jättetrapporna i norra Irland.

Jag tror att det säger en del om mig som person...

... att tåget stod still på spåret i 45 minuter, men jag kom ändå i tid till kl 10, som överenskommet. Ett ypperligt tillfälle att sticka var det i alla fall. Ingen kollektivtrafik utan en stickning i väskan - skulle kunna vara mitt nya motto. Väl på plats hade jag lång startsträcka, så jag hjälpte Frida med hennes lilla limprojekt. Det tog en stund, men väl klar med det gjorde jag slag i saken och förvandlade mina fina ämnen till pinnved. Sedan var det limningsdags även för mig (och för många andra verkade det som. Det blev kvickt kö till limbänken. Nedan ses Kent i aktion. Mina små spraggar till pinnar ligger närmast kameran.


Längre än så kom jag inte med skåpet idag. Men jag trakterade cirkelsågen i alla fall. Den låter så arg på något sätt. Jag ska nog ge den en Prozak eller likvärdigt. Eller så vill den bara ha lite kärlek.

Ett par provlappar blev det förstås idag också. Här har vi en stump spetsstickning, några rutor, en fläta och lite mossa. I bakgrunden anas nästa veckas virkprojekt.

Brädhögen växer. Så även garnberget.

Dagen började och kreativiteten dog. Jag kände mig nog ändå ganska så pepp på skåpet när jag vaknade i morse, men väl på plats föll korthuset ihop. Jag ritade en stund för att samla mina tankar, och blev nog lite pepp igen. Mina fina kvistar gjorde mig både glad och ångestfylld. Som sagt, den brädan är min nemesis.


Men ett skåp behöver ju mer än en dörr. Jag vet inte riktigt den filosofiska definitionen på "skåp", men är skapligt säker på att ett skåp ska vara lite mer... hmm... tredimensionellt. Så efter lite sågande och hyvlande hade nemesis-brädan fått kompisar.


Sedan var det dags att provsticka den lille Zauber. Riktigt skönt garn att sticka med. Ganska tunt, men ändå medgörligt. På hemvägen fick han en kompis, så nu finns det material till mitt eget projekt. Efter provlapparna, förstås.


Jag kan för övrigt meddela, att om man sitter på bussen och stickar samtidigt som man lyssnar på hårdrock, så tittar folk på en som om man vore en förrymd mentalpatient. Det gäller även om man promenerar raskt mellan Frölunda Torg och Klangfärgsgatan med en kundkorg på armen.

Tjipp och hejsan.

Provlappar och hippiegarn

Jag är en liten bit på väg med provlappsproducerandet, men långt ifrån så klar som jag skulle vilja vara. Två rätstickade för montering och en ljusblå muddvariant är klara. Lite mossa och lite fläta vorje ju trevligt att ha gjort också. Sådana bubblor som Frida gjort hade ju också varit kul. Det får nog bli lite stickning på fredag, trots att jag borde lägga hela dagen på mitt skåp. Trots heldag (nåja, efter att ha bussat runt i Eklanda, och blivit besviken på K-rauta - INTE varuhuset för hela huset) på Klangfärgsgatan idag, ser jag väldigt lite ljus i skåpstunneln. Min nemesis är en bräda. Det är bara att inse det.

Vi tog oss en tur till KarMa garn idag, Frida och jag. Nu är jag mycket inspirerad att börja på stickprojektet, eftersom en Zauberball fick följa med mig hem.

Om skalor och stolar

Det slog mig plötsigt, när jag satt här i min sweatshop (där symaskin, dator och annat arbetsrelaterat står), att på mitt skrivbord står ju en sådan där liten en, en sådan som Jonas pratade om häromdagen. En sådan där liten, liten stol. Jag vill minnas att han sade att man oftast gör möbelmodeller i skala 1:7. Det stämde inte riktigt, utan 1:6 är denna stol (Det hade väl i och för sig varit lite humor om just denna stolsmodell varit i just skala 1:7, men så långt tänkte kanske inte den person som kom på idén med att sälja ministolar). Men jag insåg just varför jag med lätthet kunde relatera till de där små stolsmodellerna som han berättade om på rittekniken.

Det har ju stått en under näsan på mig länge.